Julbilder

Gå gärna till Brandons picasa och titta på bilder från vårt julfirande

http://picasaweb.google.com/cruzermobile/Chrismas09#

Julresumé

Jag inledde denna söndag efter jul med en rejäl sovmorgon. Julen började för mig redan i onsdags då maken och jag åkte på svenskt julbordi Santa Monica, LA. Genom en Facebook-grupp hade jag fått nys om att ett par svenska tjejer, varav den ena är kock, skulle fixa julbord för alla svenskar och andra i området som var sugna på sill och köttbullar. När vi kom dit vid halv två var där redan ett tjugotal gäster utspridda i lokalen mumsandes på svenska delikatesser. Min instinktiva reaktion var naturligtvis "vi sätter oss vid det här tomma bordet, vi känner ju ingen" men jag skärpte mig och vi gick och satte oss vid ett bord med två blonda tjejer i 25-30-årsåldern. Den ena hette Christina och är svensk sjuksköterska. Hon hade precis fått sitt arbetstillstånd och sin amerikanska legitimation och höll nu på att söka jobb. Den andra hette Sadie och var amerikanska. Hon hade bott 6 år i Sverige och pratade snudd på fläckfri svenska. Hon har dubbla medborgarskap för att kunna flytta lite fram och tillbaka om hon skulle vilja. Vi hade jättetrevligt och jag är glad att vi aldrig satte oss vid det tomma bordet :)

Resan från Santa Monica tog ungefär dubbelt så lång tid som resan till Santa Monica, det vill säga två timmar och trettio minuter. Trafiken fullkomligt kröp fram. ALLA var ute och antingen shoppade eller hälsade på släkt och vänner. Därmed fick vi lite bråttom till nästa fest - Eve Eve ("eve" som i "Christmas Eve"). I tio år har Brandon och hans kompisar från high school haft fest tillsammanms kvällen före dopparedan. Flickvänner, pojkvänner, fruar, makar och barn har tillkommit under årens lopp och denna gån g var vi ett tjugotal vuxna och lika många barn som värmde upp inför den stundande julen. Och med lite vin innanför västen på både mig och förortsfruarna så tyckte jag att det var mycket lättare att umgås den här gången, som genom ett trollslag kunde man prata om andra saker än vilken TV man har eller vilken kyrkokör barnen sjunger i ;-) Jaghade riktigt kul och behövde inte svara på en en da fråga om Tiger Woods och Elin (det fin en del som tror att man sitter inne på informatio i egenskap av svensk).

På julaftonsmorgon var det lugnt. Antagligen kädes det extra lugnt eftersom solen sken och det var 24 grader varmt ute. Efter frukost tog jag en promenad till CVS och köpte lite "stocking stuffers". Jag hade ju trott att våra julstrumpor bara var symboliska, men det visade sig att man ska lägga småpryttlar i dem. På CVS hittade jag hur som helst chokladpingviner som jag sedan stoppade i strumporna. Maten smakade väldigt bra och det direktimporterade Gevalia-kaffet var inte helt fel heller :) Framåt sena eftermiddagen började mitt mini-julbord att ta form. Rick och jag lagade Jansson och Karlsson (fiskfri variant på Jansson) och sill, lax, köttbullar och prinskorsvsubstitut dukades fram. Till min stora glädje var familjen mycket förtjust i alla fiskrätterna - sillen inkluderad :) Så är de ju från Filippinerna också, konstiga fiskrätter är inte så exotiskt för dem.

På juldagens morgon var Ben uppe tidigt i vanlig ordning och ställde till med pannkaksfrukost. Skinka åt vi inte på julbordet utan den kom fram nu, värmd som tillbehör till pankisarna. Det smakar inte lika konstigt som det kanske låter. Efter frukost kastade vi oss över julklapparna. Precis som jag hade önskat fick jag en hel drös med svenska filmer, jag skulle kunna ha svensk filmfestival här om jag ville :)

Resten av dagen lekte vi med våra juklappar och åt rester. På kvällen gick Brandon och jag på bio och såg "Invictus". Jättebra film - se den!

Igår var Kristen och Robert hemkomna från Kristens föräldrar som bor i Pismo Beach tre timmar norrut. Hunden Angie var med förstås och hon fick både smaka på rostbiffen och gå lös i köket och vardagsrummet. Hon skällde lite på diskmaskinen men hoppade inte en enda gång.

Nu är julen slut för den här gången och vardagen är återställd. Jag har några lugna dagar framför mig utan så många lektioner inbokade, dem ska jag ägna åt planering annonsering bland annat. Jag äter nog en och annan pralin också ;-)

Mer Snobben

Idag har jag äntligen fixat Brandons julklapp. Har också handlat sista julmaten tillsammans med May, vi hittade både rökt norsk lax (som de för övrigt kallar för just "lax") och Felix lingonsylt :)

Nu sitter jag och jobbar lite men kan inte låta bli att titta på Snobben på TV samtidigt. Här är en snutt av dagens avsnitt. Det passar alla som gillar hundar.

Super Saturday

I lördags var det "Super Saturday" här i US of A. Sista lördagen innan jul har affärerna alltid öppet till midnatt och alla är ute och shoppar som tokar. I år blir det kanske en aning mindre tokigt med tanke på den dåliga ekonomin. Vi har fortfarande 12% arbetslöshet här och det gör så klart att folk håller hårdare i plånboken. På eftermiddagen åkte Brandon och jag runt och julhandlade lite. Förutom köttfärs till svenska köttbullar var det julstrumpor - stockings - som skulle inhandlas. Hunden Angie inräknad blev det allt som allt 8 strumpor med olika motiv. När vi kom hem öppnadevi köttbullsfabriken, jag lovade nämligen i ett svagt ögonblick att ta med svenska köttbullar till en julfest den 23:e. En och en halv timme senare hade vi hur som helst stekt 215 köttbullar och luktade också därefter.

I stället för Kalle Ankas jul

Här i Tv:s förlovade land visar man inte Kalle Ankas jul. Faktum är att Kalle Anka inte alls är så populär, utan det är snarare Musse Pigg som är kung bland Disneyfigurerna. Jag har vid något tillfälle frågat Brandon om vad figurerna och platserna i Kalle Anka heter på engelska. Till min stora förvåning har han, som är uppväxt en kvarts bilfärd från självaste Disneyland, svarat att jag kan mycket mer om Kalle Anka än vad han gör. Nåja, jag får klara mig utan Kalle i år. Däremot finns det en annan jultradition här och det är att titta på Snobben, eller "Charlie Brown" som serien heter. Gamla fina avsnitt från 60-talet går varma på burken och i affärna kryllar det av mjukis-Snobben. Jag tänkte att ni skulle få ta del av denna jultradition. Varsågoda :)

Barnen i Svenska skolan

Så här söta är barnen i min klass i Svenska skolan (tre stycken saknas på bilden.)Lägg märke till att Dean som står i mitten på bakre raden har en svensk fotbollströja på sig. Han brukar klä upp sig i blått och gult nästan varje måndag.

Krabb-boll

Om ni händelsevis inte skulle ha något att göra så kan ni spela krabb-boll här ovanför.

Julstök

Nu har vi hör och häpna haft lite dåligt väder ett tag. Och precis osm i Skåne blir det kaos på vägarna. Inte för att det har snöat, det gör det bara i bergen, men lite regn ställer till problem.

Julruschen är förstås i full gång och det blir extra mycket trafik. I fredags kväll gjorde jag ett försök att baka lussekatter, snålade lite med saffran eftersom det kostar 16 dollar grammet. Rejält dyrare än hemma alltså. Bullarna blev ändå riktigt lyckade, gjorde degen i bakmaskinen så att den inte skulle ligga och huttra i köket som numera är ganska kyligt. Stengolv och stenbänkar är skönt på sommaren men gör sig inte riktigt på vintern. På lördagen bakade Brandon och jag pepparkakor (egen deg!)och snart kom också svärfar smygande och ville vara med. Vi bakade så klart pepparkakor i form av svenska djur. Formarna hittade vi på IKEA :) Älgarnas ben var lite väl långa och smala, men de andra djuren funkade bra som kakor.

I söndags var det en liten julfest på Language Door. Det var ett mycket trevligt knytkalas. Fransklärarna debatterade om vems crepes som var godast och tysklärarna höll ordning :) Skämt åsido är det ett mysigt gäng från världens alla hörn, jag trivs jättebra där.

Igår var det sista gången i Svenska skolan för den här terminen. Barnen skulle uppträda med luciatåg och de var förstås jättesöta i sina lucialinnen och tomteluvor. Med tanke på att de redan hade uppträtt med samma repertoar på IKEA San Diego, julmarknaden i San Diego och den egna julfesten så tyckte jag att de var överraskande entusiastiska. Lucian var lite nervös men läste sedan "Tomten" som ett rinnande vatten. Den stolta pappan satt i publiken förstås. Efteråt fick "Fröken Lotta" och "Fröken Sara" en varsin Paradis-ask att mumsa på i jul :)

Höstrusk

"Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder" är inte ett talesätt som biter på mina elever i svenska skolan. Det har varit rätt mulet i några dagar och idag drog ett riktigt höstruskväder in över södra Kalifornien. Reget öste ner hela dagen och på motorvägen till San Diego var det både en och annan som hade fått vattenplaning och snurrat runt ett halvt varv. De barn, fem av tolv, som kom till skolan berättade alla om hur mycket det regnade och blåste och om hur de minsann hade sett palmblad ligga på vägen. Själv tycker jag faktiskt att det är riktigt mysigt.

Kickapoo

Nu var det några dagar sedan jag skrev igen. I måndags var jag som vanligt i San Diego och svenska skolan. Barnen var vilda i vanlig ordning, men vi lyckades i alla fall träna Sankta Lucia som ska framföras om två veckor på deras julavslutning.

I tisdags efter lunch åkte Brandon, jag och svärpäronen till Palm Sprins. Själv förknippar jag mest Palm Springs med den gamla fina TV-serien Beverly Hills, har för mig att de åkte dit på sina "Spring breaks". Palm Spring ligger hur som helst ungefär en och en halv timmes resa österut, man tar motorväg nr 10 som går väst-öst. Vi checkade in på vår resort och jag tror att jag och maken sänkte medelåldern betydligt på stället ;-) Sedan skulle vi göra stan och man kan lugnt säga att det var ganska sömnigt. Själva huvudgatan var i och för sig kantad av restauranger och butiker, men det var nästan ingen där. Till slut gick vi alla fall till ett thaiställe. Där blev det spännande värre när en transvestit och hans man snetände på att en av de andra restauranggästerna tittade lite för mycket.

Nästa dag åkte Ben, Brandon och jag till Joshua Tree. För att komma dit från Palm Springs var man tvungen att passera det mindre eleganta Yucca Valley. Jag älskar de där små ställena som man råkar på när man kör vid sidan av motorvägarna. I Yucca Valley fanns inget Starbucks utan en gammal donutshop och en western wear-butik med en "gun shop" strategiskt placerad intill. Roligt var också att det fanns en gata som hette "Kickapoo Drive". Gissa om ungarna som bor på den gatan blir retade!

Strax var vi framme i själva Joshua tree, det är ett bergigt ökenområde där det växer en himla massa joshua-träd som är en slags yuccapalm. Det är också proppfullt av märkliga atenar och många åker dit för att klättra. Efter att solen hade gått ned blev det snabbt riktigt kallt, på tio minuter sjönk temperaturen från 12 till 5 grader så det var tur att jag hade fleecen med mig.

5,5 kg kalkon

tillagades i söndags. Själv tycker jag nog som de flesta, att tillbehören är godast och att själva fågeln är lite torr och utan smak. Allra godast är nog ändå pumpapajen som vi fick till efterrätt.

Dagen efter thanksgiving, Black Friday, går årets största rea av stapeln. Många affärer öppnar redan vid fyra fem på morgonen och det förekommer faktiskt att folk campar utanför för att komma först in och fynda en ny TV.

Om en stund ska vi hem till Robert och Kristen och fira Brandons födelsedag. Han är jätteglad över Norrköpingsfläsket som mamma skickade. Hmm, man kanske skulle ta och importera det där. Vi får nog träffa Angie också, hon har förresten lärt sig att inte kissa av upphetsning så fort det kommer främmande. Det är bra!

Thanksgiving

är det idag! Kalkon står och pumpapaj står på menyn men den cruzska familjen kan ändå inte hålla sig från revbensspjäll och kladdkaka. Jag ska nog börja dagen med en promenad.

It's a small world after all

Idag har det varit en både rolig och produktiv dag. På förmiddagen hade två lektioner, varav den ena var med den schlagerälskande herren. Han var så glad över texten till Diggiloo Diggiley som jag hade skickat.

Jag hängde kvar på skype ett tag och får strax ett meddelande från min kompis Helen, men meddelandet var skickat från en annan kompis, Maria. De här två känner inte alls varandra.

Helen kommer härifrån men bor i Sverige nu. Hon läste svenska tillsammans med Brandon och så har vi lärt känna varandra. Maria känner jag sedan de glada dagarna som student i Uppsala. Vi har inte haft så mycket kontakt de senaste åren, men vi sprang på varandra i Uppsala i våras och har haft lite kontakt på Facebook. Snart visade det sig att Maria hade pluggat i Long Beach och skulle hit på tre veckors semester. Så vi passade på att ses så klart i somras när hon var här.

Maria drabbades av den stora kärleken här (Känns det igen? är det något de har i dricksvattnet i Long Beach kanske?)och ska nu komma hit och bo i tre månader. Hon behöver hyra ut sin lägenhet i Stockholm. Helen och hennes man ville hyra en lägenhet i Stockholm och lade upp en annons på Blocket. Maria ringer till Helen och de kommer och tittar på lägenheten. Maria pratar om att hon ska flytta till Long Beach. Snart går det upp för alla att Branon och jag är deras gemensamma bekanta! Häftigt, eller hur?

Nu är det höst

Idag har jag ägnat mig åt en del pappersarbete, svara på mail, skriva mail etc. Efter väl uträttat verk var det dags att besöka frisören. Har inte klippt mig sedan i somras så kalufsen började bli lite väl sliten. Brandon skulle också ut på ärenden så han släppte av mig vid Supercuts och sedan promenerade jag hem. Frisören på Supercuts kände faktiskt igen mig, det hade jag inte räknat med :) Så jag fick mig en trevlig pratstund och lite kortare hår.

Promenaden hem var riktigt skön. Jah har inte varit ute i grannskapet på ett tag eftersom jag har varit ganska förkyld. Nu var det verkligen höstlikt med massor av röda lönnar och ett mjukt solsken. Det är ganska varmt för årstiden, runt 80 grader. Det känns som en riktigt fin septemberdag ungefär. Många hade redan börjat pynta om sina trädgårdar med snögubbar och tomtar. Ska bli kul att se när spektaklet drar igång på allvar efter Thanksgiving.

Bra vibrationer

Igår tog jag en helt ledig dag och svarade varken på email eller fixade med annonsering. Det var lite skönt, det kan vara svårt att ge sig själv ledigt. Idag ska jag däremot till Language Door och undervisa och sedan blir det väl en massa småfix efter det.

I fredags hade jag en jätterolig lektion med min elev i London. Han är liksom en karikatyr på artiga och försiktiga britter. Väldigt orolig för att göra fel och förhör sig ständigt om jag tycker att han gör framsteg. "Oh God" utbrister han allt som oftast när han uttalar fel eller vänder på ordföljden. Lite stelt har det också varit med kommunikationen och hjag har liksom inte brutit igenom och hittat vad han är intresserad av. Men, i fredags pratade vi om vad han skulle se på TV och om TV-program i allmänhet. Av någon anledning citerade han ur Herreys gamla dänga "Sommarparty på stranden" och plötsligt var han som förlöst. Vi pratade oavbrutet i 30 minuter om svenska schlagers drog till och med över lite. Han kände till ALLA låtar och artister som deltagit i svenska melodifestivaler genom åren - Bra vibrationer, Dag efter dag, Boogaloo, Tusen och en natt, Fångad av en stormvind...

Nu vet jag vad vi ska använda för texter i fortsättningen till den här herren :)

Slemkontroll

Jag är i stort settt på benen igen efter förkylningen. Stackars Brandon har tyvärr också fått sin beskärda del och idag tog vi en sväng till apoteket för att fylla på förråden. Hem kom vi med en flaska "NyQuil", som gör att man slipper hosta och snörvla nattetid, och en flaska "DayQuil" som utlovar mucus control - alltså slemkontroll på svenska. Det återstår att se vad slemkontroll innebär.

Det är fortfarande sommarvarmt här för det mesta. Idag hade vi hela 80 grader på eftermiddagen. Nästa vecka är det dena kalaset efter det andra. På måndag är det syster ysters födelsedag, som jag tyvärr inte kan vara med och fira :( Men paket är på väg ;-) På torsdag är det sedan dags för Thanksgiving. Min första i USA! I affärena trängs förstås kalkonerna i frysdiskarna och på Food Network rullar matlagningsprogrammen med bästa tipsen!

Det verkar inte vara svininfluensan som har satt klorna i mig , utan en helt vanlig förkylning. Kurerar mig med c-vitaminer och Treo när det behövs.

I lördags var Brandon och jag på ett ettårskalas på dagen. På eftermiddagen skulle B ta familjefoton på sin kompis Paul och hans familj. Bilderna skulle tas på stranden i Laguna Beach så jag var inte sen att följa med som "fotoassisent" förstås. Paul och hans fru Elizabeth har tre barn mellan 4 år och 10 månader, så ni kan ju tänka er att det var ganska svårt att få med alla på sammma bild och att få alla att titta åt samma håll :)

I söndags var jag på Language Door och undervisade min lilla (två personer) grupp i nybörjarsvenska. Det är extra bra att undervisa på söndagseftermiddagar eftersom "The donut guy" kommer då. The donut guy är en medelålders herre som läser spanska och som tar med sig färska donuts till hela kontoret på söndagarna :)

Igår var det dags att åka till San Diego och svenska skolan igen. Blev glad eftersom ett par föräldrar tittade förbi och berättade att de är så nöjda med undervisningen. jag och min kollega Lotta tycker själva att barnen har lärt sig mycket, men det är förstås extra kul när föräldrarna visar sin uppskattning. Barnen fick bland annat rita och berätta om monster. Vi fick höra historier bland annat om Dammsugarmonstret, Duschmonstret, Chokladmonstret och Kalles kaviar-monstret!

Lite förkyld

I morse vaknade jag med tjock hals och lite nästäppa. Här säger man ju att man är "sick" när man har dessa symtom, men jag tycker att det är en vanlig förkylning. Lite besviken är jag allt, jag trodde inte att man blev förkyld här. Kanske är det dags att sluta med flip-flopsen nu och börja använda vanliga skor. Det börjar faktiskt kännas lite mer som höst nu, många löv har fallit och dagarna är betydeligt kortare. Ett annat trevligt hösttecken är alla småfåglar som har kommit. Jag gissar på att de övervintrar här eller är på genomresa på väg till Mexiko. Det är fullt med stora kråkor också. May vaknade i natt av att kråkorna satt och knäckte nötter mot taket. En av grannarna har nämligen ett pecannötsträd (heter det så?) och kråkorna sitter och dänger nötter på hustaken.

San Juan Capistrano

På måndagen var det som vanligt dags för mig att jobbai Svenska skolan. Mamma hade önskat att få åka till San Juan Capistrano så vi tog det på vägen ner till SD. Maken satt på Starbucks och jobbade lite medan mor och jag turistade en liten stund. Det är en ganska liten stad så man hinner med det mesta på ett par timmar. Vi började med att gå in i stadens berömda mission. Det var mycket vackert där inne och liksom vilsamt med all grönska och små dammar. Det var också trevligt att få omge sig av lite äldre byggnader. Runt där vi bor är det mesta byggt på 70-talet eller senare så jag saknar faktiskt att ha lite gamla hus runt omkring mig.

Efter kyrkbesöket strosade vi ner mot "Los Rios" - gamla stan i San Juan Capistrano och därefter åt vi en smaskig tacolunch alla tre.

I San Diego delade vi lite på oss. Mamma fick fri lek i ett par timmar i marinan.

Nästa dag, tisdag, var det dags att packa väskorna och åka till Las Vegas! Rick följde också med så vi var sex stycken som packade in oss i Mays stora van. Rick hade fixat så att vi skulle bo på resorten Cancun strax utanför de mest centrala delarna av Vegas. Vi hade fått en jättelyxig svit med två enorma badrum! Ute på terassen fanns en jacuzzi som vi förstås tog varsitt bubbelbad i.

Dagen efter Halloween

Natten mellan den 31:a oktober och 1:a november fick vi dra tillbaka klockan en timme även här i Amerikatt. Det passade ju bra eftersom det blev ganska sent i säng efter halloweenfirandet. På söndagen blev det pannkaksfrukost och sedan promerade mamma och jag bort till "centrum" för att få naglarna fixade. Bort skulle det svarta häxnagellacket och på skulle istället ett mer Las Vegas-anpassat. Efter någon timme av skrubbande, filande och målande var vi hur fina som helst. Nageltjejen försökte sälja på oss alla möjliga behandlingar, hon tyckte kanske att vi såg både håriga och stressade ut ;-) Efteråt plockade Brandon upp oss och vi tog en tur till Costco så att mamma kunde köpa med sig torkad Mango hem!

Bilder!

Här är äntligen lite bilder från mammas besök :) Vill man se bilderna i större format kan man gå in på http://picasaweb.google.com/saracruz77/MammaIKalifornien# Och gå för guds skull också in på http://picasaweb.google.com/cruzermobile/BirgittaSKaliforniaResa?feat=email# och titta på Brandons finfina foton :)

Halloween

På lördagskvällen åkte mamma, Brandon och jag till Hollywood för att gå på Halloweenfest. Först var tanken att åka till LA redan under dagen för att turista lite men Brandon hade jobbat sent kvällen innan. Dessutom hade det kunnat bli lite knivigt att svida om till häxa i bilen.

Vi häxsminkade oss här hemma istället. Brandon hade länge valt mellan kostymerna toalettstol och 70-talsoutfit med afrohår och till slut föll valet på den senare. Mamma var elegant i sin lila häxhatt och jag testade på att vara långhårig :)

Vi började kvällen med en liten runda på Hollywood Boulevard. Vi fotograferade stjärnor på gatan och såg en låtsas-Michael Jackson dansa. Vi fotograferade oss också tillsammans med Snoop Doggy Dogg och Samuel L Jackson (de var gjorda av vax och stod utanför Madame Tussauds). Roligast var ändå den spansktalande kaninen som vi träffade inne på ett kafé. Kaninen ville absolut ta både ett och två och tre foton tillsammans med oss. Inuti kaninen fanns en vuxen kvinna som gick runt i butikerna med sin plastpumpa och tiggde godis :)

Det var mycket trafik så vi bestämde oss för att promenera till Melrose Avenue där den stora gatufesten skulle vara. Det såg inte så långt ut på kartan, men efter en dryg timme i rask takt var vi fortfarande inte framme och häxskorna hade börjat klämma ordentligt om min små tår. Men väl på plats var det jättekul att kolla på alla möjliga och omöjliga kostymer som folk (och hundar) hade på sig. Vi såg bland annat en massa ghostbusters, Edward Scissorhands, en stor ko och transvestiter på rullskridskor. Brandon fotade så klart som en liten tok så jag har en del bilder att dela med mig av.

Vid elvatiden blev det taxi tillbaka till parkeringen och sedan hemfärd. Vi såg också till att mamma fick smaka Kaliforniens bästa burgare på In'n Out!

Laguna Beach

På fredagen var det dags att ta med mamma till en av mina favoritstränder. I Laguna Beach satte sig maken på Starbucks för att jobba medan mamma och jag tog en långpromenad utmed den härliga stranden. Efter ett par timmar strosade vi lite i butiker. I en mataffär hittade vi de dyraste marshmallows jag någonsin har sett! Det rörde sig visserligen om ekologiska sojamarshmallows, men 8 dollar för 10 stycken var ändå i värsta laget tyckte vi :)

När Brandon hade jobbat färdigt intog vi en sen pizza- och pastalunch. Medan vi väntade på att solen skulle gå ner över havet gick vi runt och tittade på hus mamma skulle kunna köpa om hon blir rik. Hon fastnade för ett par stycken med havsutsikt :)

Dags att uppdatera

Som ni säkert har märkt har det varit dåligt med skrivande här på bloggen de senaste två veckorna. Jag hade ambitionen att skriva även när mamsen var här och hälsade på, men vi hade så fullt upp att det helt enkelt blev omöjligt att hinna med. Jag får ta och berätta om allt vi har gjort nu istället.

På måndagen och tisdagen (26:e och 27:e oktober) var vi alltså på Sea World respektive Disneyland. Det var sannerligen två fullspäckade dagar med sjölejon, valar, Musse Pigg och Mimmi Pigg och på onsdagen tyckte vi att det var dags att ta det lite lugnt. Mamma hade en del på sin shopping-önskelista så efter lunch åkte vi till South Coast Plaza (ett mall) tillsammans med May. Efter några timmar hade vi sett de flesta affärerna och prickat av en hel del på presentlistan (vad det blev tänker jag inte avslöja eftersom presenterna inte har delats ut ännu). May letade under tiden som en liten tok efter en ny baddräkt men lyckades inte hitta någon. Inte ens i Kalifornien är det badsäsong i slutet av oktober.

Nästa dag var också en tjej-dag! Brandon, Rick och Robert gav nämligen mamma, May och mig ett presentkort på spa i gemensam födelsedagspresent. (Jag fick också en ny bakmaskin av maken - hurra!) Så efter min morgonlektion packade vi badkläderna (May hittade till slut en baddräkt på WalMart)och åkte till Glen Ivy spa. Mamma och jag började med att ta ett lerbad. Man fick sitta i en varm pool och klafsa in sig själv med rödbrun välgörande kalifornisk lera. Mina tankar gick oundvikligen till grisarna på 4H-gården i Karlstad när vi sedan låg och lät leran torka i solen. En liten tant i solstolen bredvid hade missförstått lite och smörjt in hela håret med lera också :)

Vi fortsatte dagen med romerskt bad, drinkar i solen och plask i poolen. Vi kände oss otroligt avslappnade och sov som stockar den natten.

Jag fick en puss av Musse Pigg!

I går var det mammas tur att fylla år. Vi sov ut efter ett par hektiska dagar i San Diego och tog sedan en riktig storfrukost med croissanter, ägg och färsk frukt. Det gällde att ladda ordentligt eftersom Disneyland stod på schemat denna dag! Vi visste redan att födelsedagsbarn i alla åldrar går in gratis på Disneyland. Vi visste däremot inte att födelsedagsbarnet fick bära en speciell födelsedagspin med sitt namn på. Jag skojar inte när jag säger att alla parkens anställda log brett mot mamma och sa "Happy Birthday, Karin!" när hon gick förbi. Nu är ju Birgitta min mammas tilltalsnamn, men eftersom "Karin" står först i passet så fick hon heta Karin denna dag :) Pappa berättade en gång att han när han var en liten gosse trodde att det syntes på en när man fyller år, och ja, på Disneyland är det alltså just på det viset!

Inne i parken värmde vi först upp med en liten och ganska skakig berg-och-dalbana och därefter kunde vi inte hålla oss längre utan styrde stegen mot Toontown, eller Ankeborg som vi säger i Sverige. Naturligtvis ville vi gå husesyn i Musses hus och naturligtvis fick vi träffa Musse själv! Han såg också att mamma fyllde år och kysste henne artig på hand. Därefter fick mamma och jag också en varsin puss på kinden :)

Dagen på "The happiest place on earth" fortsatte i samma barnsliga anda och avslutades med en klassisk Disneyparad innan parken stängde. Vi var ganska möra och hade lite svårt att hitta tillbaka till parkeringen. Hemma hade Ben lagat pansit (nudlar) och vårrullar. Pancit ska man enligt filippinsk tradition äta på sin födelsedag eftersom det sägs ge ett långt liv.

Födelsedag!

Igår kväll somnade vi alla före elva, riktigt trötta efter en dag med späckat schema. Vi bodde på hotell Mariott i La Jolla, San Diego. Sängarna var riktigt, riktigt sköna och jag vaknade utsövd vid halv åtta.

Mamma var så gullig och släpade med alla presenter från Sverige till San Diego. Hon tycker att man ska få paket på morgonen även om man är vuxen. Och tänk - jag fick precis det jag ville ha :) Efter presentöppningen stärkte vi oss med kaffe och bagels och ställde sedan in siktet på Sea World! Jag hade köpt biljetterna på nätet så vi kunde världsvant glida förbi kön (som i och för sig inte direkt var milslång en måndagsförmiddag i oktober, men ändå). Vi tittade på sjölejon och delfiner, åkte låtsashelikopter och berg-och-dalbana, och sist men inte minst gick vi förstås på späckhuggaren Shamus show!

Sedan var det dags för mig att jobba i Svenska skolan ett par timmar och Brandon och mamma drack kaffe och beundrade orkidéer i Balboa Park under tiden. De kom och hämtade mig efter jobbet och vi körde norrut mot Orange County. Vi var lite småhungriga så i Oceaside svängde vi av motorvägen och stannade på Café 101. Det var dinern från 1928 som B och jag åt på en gång i augusti, på väg till galoppen i Del Mar. Vi mumsade först lite sandwich och sedan ville jag förstås avsluta födelsedagen med en dessert. Jag beställde in något som tydligen var en riktig amerikansk klassiker - brownie sundae. Jösses - det var nog den maffigaste efterrätt jag har skådat, och ätit. Så här tror jag att man lagar den: Värm en kvadratdecimeter stor brownie, lägg på två tennisbollsstora kulor vaniljglass, häll över rejält med chokladsås och toppa med vispgrädde. Tur att vi var tre som delade denna magnifika skapelse. Trötta som vi var blev mamma och jag alldeles småflicksfnittriga och tog kort på vår brownie sundae, bara för att den var så komiskt stor. Servitrisen såg lite undrande ut så vi skyllde på att vi var från Sverige och aldrig hade sett något liknande. Barnsligt gott var det i alla fall och kalorierna gör vi nog av med imorgon när det bär av till Disneyland!

Söndag i San Diego

I söndags förmiddag åkte vi som planerat till San Diego. Först på schemat stod lunch på Savanna grill med Mays släktingar. Hon har länge funderat på hur hon skulle arrangera så att jag, Brandon och nu också mamma skulle få träffa dem. Av någon anledning verkade hon mer nervös än mamma och jag var. Vi planerade helt enkelt att le och se snälla ut. Innan vi åkte fick jag en lista av Ben med namn och släktskap. Vi skulle träffa Uncle Cesar & Auntie Ofelia (som för det mesta kallas Auntie Oping)+ deras barn och barnbarn, Uncle Virgilio & Auntie Melba (eller "Viyo" & "Ipa") + deras barn och barnbarn. Dessa båda onklar är Mays morbröder. Uncle Cesar som är äldst var lätt senildement och hade för sig att han var hundra år. Han drog den ena historien efter den andra om hur bra han kör bil trots att han är hundra år. Till lunchen kom också Mays ena bror med familj. Totalt var vi 24 stycken och vi fyllde en ganska stor del av restaurangen. Efter ett par timmar med glatt tjatter, god mat, lite utfrågning om Sverige var det dags för släktingarna att byta exotiska frukter med varandra. Guava byttes mot kalamansi och sharonfrukt i bakluckan Tita Carols mörkgrå Mercedes. Alla pussades och kramades igen varpå mamma, Brandon och jag åkte in till stan.

Vi tog en kort rundtur i downtown och därefter körde vi till Old Town. Jag gillade verkligen Old Town när B och jag var där i augusti, så det var kul att ta med mamma dit. Vi strosade runt och tittade i butikerna. Mamma shoppade både hatt och cigarr innan det blev dags för kaffepaus på plazan. Vi avnjöt en churro och kaffe medan vi lyssnade på en liten mexikansk orkester som spelade. En av damerna i publiken hade förfriskat sig med margaritas och bad om att bli värvad av bandet. Hon viftade med sitt stora glas medan hon sjöng för full hals tillsammans med orkestern. Hon sjöng inte alls illa, men när hon hade satt sig igen såg jag ur hennes kompis slurpade i sig resten av drinken i smyg.

Snart kom vi på att vi ville se lite av havet innan mörkret föll så vi skyndade tillbaka till bilen. Vi hann precis ut till Torrey Pine och fick njuta av havsutsikten i solnedgången. Lika vackert som alltid!

Nu har hon kommit!

Mamma alltså. I torsdags eftermiddag tog Brandon och jag stor-bilen och åkte till LAX. Där körde vi först in i fel parkeringshus, sedan in i rätt parkeringshus, snurrade runt därinne i säkert 20 minuter innan vi hittade en ledig ruta uppe på taket. Där var det stekande sol och därmed fullt av lediga p-platser. Vi skyndade ner till ankomsthallen för utrikesflyg, kunde inte hitta mammas flight på monitorerna, fick lätt känsla av panik, frågade flygplatspersonalen om hjälp, blev tvungna att gå tillbaka till terminal två som låg precis intill det parkeringshus vi hade kört in i först. Detta strul gjorde i alla fall att vi inte behövde vänta mer än ett par minuter innan mamma kom dragandes på sin 20 kilo tunga resväska.

Vi körde raka vägen hem till Anaheim Hills och medan mamma fräschade upp sig efter 15 timmars flygresa värmde vi hemgjorda köttbullar och slängde in potatisen i ugnen. Naturligtvis åt vi middag ute i trädgården. Vi hann med en liten promenad i kvarteret också innan hon slocknade.

Redan nästa dag (igår alltså) var det dags för lite sightseeing. Brandon behövde åka till Long Beach och jobba några timmar, så mamma och jag hängde på. Vi strosade i butiker på Second street och åt en smaskig lunch med utsikt över stranden och havet. Efter lunchen (jag åt crab cake sandwich och mamma en steak sandwich)promenerade vi utmed stranden in till downtown Long Beach. Där var det någon filminspelning på gång och vi gick lite extra nära i hopp om att kanske bli upptäckta :) Strax mötte vi upp med Brandon som hade jobbat klart för dagen. Innan hemfärd fyndade både Brandon och mamma skor på Nordstrom's Rack. Flip-flops redan första dagen var inte illa! Väl hemma i förorten var vi ganska möra men mor orkade ändå hålla sig vaken ända till klockan nio :)

Idag har vi tagit det ganska lugnt eftersom de tre kommande dagarna kommer att vara ganska späckade. Vi har roat oss med att planera hur vi ska klä oss på Halloween. Brandon valde mellan sjuttiotalskostym med tillhörande afrofrisyr och en toalett-outfit. Kostymen var snyggare men toaletten kanske lite roligare ändå. Mamma var helt inställd på att vara häxa så hon, svärmor och jag åkte till "Party City" och tittade efter bra utklädningskläder. Vi kom ut ur affären med en lila häxhatt med spindelväv till mamma och en häxperuk (typ The Adams Family) och ett par spindelvävsmönstrade strumpbyxor till mig. Kvastar kan vi få låna av svärmor! Brandon började senare fundera på om det kommer att se konstigt ut med två häxor och en toalett så nu vill han nog vara svart katt istället. Han skulle nog bli en väldigt söt katt :)

I morgon förmiddag bär det av till San Diego där mamma ska få gå på sin första filippinska släktlunch! Vi kommer bara vara 20 personer så det är inte så farligt. Det kommer inte bli lika mycket ståhej som på 60-årsfesten vi var på i somras. May och Ben har lärt mamma att säga "kain-na", dvs tagalog för "ät nu". Det kommer säkert att imponera! Efter lunchen ska vi turista i San Diego och på kvällen har vi två rum bokade i härliga La Jolla.

Väntar

Här sitter jag och väntar på min kursdeltagare. Hans dator hade visst blivit överhettad och behövde svalka sig lite. Så kan det går.

Imorgon eftermiddag kommer mamma! Biljetter till Disneyland är fixade och hotell i San Diego på söndag kväll är bokat. Jag budade på priceline och fick ett riktigt schyst hotell i härliga La Jolla till ett bra pris. Det ligger rätt nära Sea World också så det blir bra.

Jag är som ni förstår väldigt exalterad över att mamma kommer :) I natt drömde jag om att jag flyttade till USA. I drömmen sprang jag runt och försökte göra mig av med saker och säga farväl till vänner och bekanta. I drömmen hade Annica och jag en uppsats att slutföra dagen innan flytt! När jag vaknade var det så skönt att redan vara här :)

Helgpynt

Ojojoj! Här laddas det för fullt för höstens kommande helger. Först ut är Halloween, sedan kommer Thanksgiving och som grand finale kommer julen. I butiker och varuhus slåss numera dekorationer tillhörande de olika helgerna om utrymmet. Glada tomtar och sjungande gosedjursrenar måste samsas med skrattande skelett och vårtiga häxor. Lite bisarrt blir det.

Igår var Brandon jag ute på en del ärenden. Ett av stoppen var Home Depot (där man kan köpa ALLT till sitt hem). Jag blev glad som ett baran på julafton för där inne var det rena Disneyland. Man hade redan smällt upp alla feta juldekorationer. Jag gick runt på en hel avdelning med stora uppblåsbara pingviner, jesusbarn och tomtar ridandes på isbjörn medan Brandon plockade åt sig det han skulle ha. Innan vi gick till kassorna bad vi personalen (som säkert undrade vilken planet vi var ifrån) att ta ett kort på oss utanför jultomtens verkstad, som för övrigt såg precis ut som en svensk stuga. Barnslig som jag är så blev jag riktigt sugen på en sjungande älg.

I grannarnas trädgårdar är det ännu inga tomtar utan spöken, vålnader och gigantiska spindelvävar. Huuu huuu!

TV

Här i Amerikatt finns det verkligen hur många TV-kanaler som helst. Min familj tillhör de som har få kanaler, tror jag och då rör det sig ändå om sisådär 300 stycken. Många kanaler är ju rikstäckande så det är väl jämförbart med om man i Sverige skulle ha alla europeiska kanaler. Det kunde i och för sig vara ganska skoj, då kunde man titta på Polish Idol och franska Jeopardy (om de nu har det).

Här är det mer en kanal - ett ämne. Vi har Travel Channel, Animal Planet, Food Network, etc. En kanal som jag inte har tittat så mycket på, inte alls faktiskt, heter "Stop unfair TV-taxes". Det verkar vara en text-TV-kanal där det rullar information om TV-avgift. Hmm, är det någon som är sugen på att starta en svensk motsvarighet? Själv har jag fastnat för Discovery Channel och deras "Dog whisperer". Har man ingen egen hund så kan man i alla fall sitta och drömma när Ceasar Milan rehabiliterar rädda hundar, arga hundar, nervösa hundar och hundar med ätstörningar. När jag väl skaffar en egen pälsklädd kompis kommer jag att vara väl förberedd :) En annan favorit är Disney Channel, ja det är väl nästan ett måste när man bor i samma kommun som Musse Pigg. Häromkvällen tittade jag på Ratatouille och drömde mig bort till Paris :)

Social träning

Nu är det fint väder igen! I eftermiddags drog jag på mig gympaskorna och tog en riktig långpromenad i den numera milda solen. Ute kryllade det av pyttesmå, små och medelstora ödlor som också var ute och värmde sig.

Helgen är snart här igen och denna verkar att bli full av sociala aktiviteter, bra för mig som mest jobbar hemifrån :) Imorgon fredag är det svärmors sista dag på jobbet, hon bestämde sig för att pensionera sig ett par år tidigt, och har vi inte annt för oss så går Brandon och jag nog på avtackningskalaset. Det måste kännas lite konstigt för May att sluta jobba, hon har varit på samma jobb i 35 år! Och jag som tyckte att jag mer eller mindre var en del av inredningen på Folkuniversitetet :) På lördag lunch är planen att gå ut och äta födelsedagssushi (May har fyllt år också) sushi till lunch hela familjen Cruz. Nja, egentligen inte hela för då skulle det väl bli ett oräkneligt antal personer, men närmaste familjen. På lördag kväll är det pokerkväll hos våra kompisar Chris och Laura. På söndag vankas det grillning med suburbia-mammorna. Jösses, ibland kommer visst allt i klump!

Annars går jag runt och är nöjd över att ha sålt 20 svensklektioner på ett bräde till en snubbe i London. Han är nybörjare nu och säger att han vill arbeta som översättare så det bådar ju gott för mig, hehe.

Ha det så gott!

Regn!

Jag bara måste få berätta att det regnade idag på eftermiddagen. En liten skur bara, men ändå. Det kändes friskt och skönt i luften.

Nedräkning

Nu börjar det på allvar dra ihop sig till mitt första besök! Mamma kommer och hälsar på i slutet av nästa vecka och stannar i hela två veckor. Det ska bli så kul att visa henne runt. Vi har redan Disneyland, Sea World och Las Vegas på schemat och utöver det kommer det förstås att bli lite kortare utflykter till stranden och till LA. Det skulle vara rätt kul att åka på någon "Star tour" i LA, det har jag inte gjort ännu. Mamma har prickat in sitt besök riktigt bra, inte bara p g a av att vi får fira våra födelsedagar ihop, utan också för att det är Halloween. Halloween firas verkligen med dunder och brak, i varuhusen är det tjocksmockt med godis, kläder och dekorationer. Här i grannskapet är det en familj som har tagit på sig det tunga pyntjobbet och deras trädgård är redan full av pumpor och uppblåsbara spöken.

Små tårtor

I går var det mamma Mays födelsedag. Hon är rätt så blygsam av sig och säger "nej, nej jag vill inte bli firad". Dessutom skulle hon jobba hela kvällen och reste av helgen så något storfirande blir det inte förrän nästa helg.

Jag tyckte dock att hon skulle få tårta i alla fall på sin födelsedagsmorgon. Vem vill inte ha det? Jag bestämde mig för att göra mini-tårtor av muffins. Det kan var alite svårt att smyg-baka här särskilt som Mays och Bens sovrum är närmast köket och de har stenkoll på vad som händer :) De brukar dock gå och lägga sig ganska tidigt så jag bestämde mig för att vänta ut dem. Typiskt nog skulle de tvätta så jag fick vänta ända till halv elva på kvällen innan de hade tassat färdigt. Till slut bakade Brandon och jag i alla fall dessa mycket goda minitårtor:¨

* Blanda 5 dl vetemjöl, 1 dl malen (eller finhackad)mandel, 3 tsk bakpulver och 2 tsk vaniljsocker. Blanda i en annan skål 2,5 del mjölk, 50 gram smält smör och två lätt vispade ägg. Blanda försiktig ihop våta och torra ingredienser och rör sedan ner ca dl hallon.

* Häll upp smeten i 12 medelstora muffinsformar (gärna i en muffinsplåt) och grädda 15-20 minuter 225 grader.

* Under tiden muffinsen svalnade gjorde jag en chokladkräm av 1 dl uppkokad grädde som jag hällde över ca 150 gram bakchoklad (60%) och rörde tills chokladen hade smält i grädden. Det blir som en lös tryffel.

* När chokladsmeten hade svalnat delade jag muffinsen på mitten och bredde på ett lager choklad. På med muffinslocket igen och vips så har man en liten tårta! Vi garnerade tårtorna med färska hallon och tårtljus.


Om du också gillar att baka så har jag hittat en jättetrevlig blogg med många bra tips: http://bakalitenkaka-tove.blogspot.com/

Ha det gott!

Kallt?

Det börjar bli höst här också. Och faktum är att jag tycker att det är lite kylslaget. Kroppen vänjer sig fort vid värme tydligen. Ben som är uppe och promenerar redan klockan 5 på morgonen brukar numera dra på sig mössa och långärmat fastän det är sisådär 15 grader varmt ute :)

Bilder från 80-talet

Här blev kvällen en riktig myskväll. May lagade lasagne och när Brandon kom hem åt vi alla tillsammans. Efter middagen berättade Ben om alla ställen han och May har bott på i Kalifornien innan de köpte huset i Anaheim. Bland annat bodde de i en lägenhet vid Sunset Boulevard i LA. Det var inget vidare värst ställe utan fullt av gangsters och annat löst folk. Så efter bara tre veckor flyttade de vidare. Efter många turer köpte de huset här. Alla hus som finns här nu var inte byggda ännu utan här fanns citronodlingar, kycklingfarm och hästgårdar. May måste ha blivit inspirerad av alla historier, hon skuttade nämligen iväg och hämtade ett fotoalbum med bilder från familjesemestern sommaren 1982. Äntligen fick jag se lite bilder på när Brandon var liten! Brandon, Rick och Robert ser nästan ut som trillingar när de poserar framför diverse djur på zoo, frihetsgudinnan och Hoover Dam. Imorgon har jag blivit lovad att nästa album plockas fram...

Tisdagseftermiddag

Idag sitter jag pa mitt favoritfik/bokhandel och skriver. Min egen laptop ar alldeles for otymplig sa jag har lanat Brandons lilla, darfor finns det varken prickar eller ringar over bokstaverna idag =)

Har gar livet sin gilla gang. I lordags var B och jag pa en trettioarsfest i Santa Monica som ligger i West La. Det var spannande for oss forortsbor att fa aka till storstan hehe. Pa festen var det tjockt att ex-pats fran all varldens horn; svenskar, danskar, fransyskor och kanadensare bland annat. Ett par stycken forsokte gora sig en karriar i Hollywood och det var riktigt kul att hora deras historier om hur allt gar till. Fransyskan hade till exempel precis provspelat for en Visa-reklam dar hon fick spela eiffeltornet!

I sondags var det ju kanelbullens dag och det far man ju inte missa! Sa jag varmde upp huset genom att baka kanelbullar. De passerade Bens kvalitetskontroll (han tryckte i sig tre pa raken)men jag tycker inte att jag far till dem riktigt. Vet inte om det beror pa torrjasten eller mjolet. Nasta gang ska jag nog prova med speciellt bak-mjol som jag sag i affaren. Ar det forresten nagon som vet vad "kvarg" heter pa amerikanska?

Igar var det dags att aka till San Diego och svenska skolan igen. Nagot konstigt hade hant med barnen - de var (nastan) tysta och koncentrerade hela tiden. Vi tranade pa alfabetet som vanligt och hann komma till bokstaven L innan det var dags for rast. En del ar mer fortjusta i svenska skolan an andra. En liten kille i 5-arsgruppen brukar till exempel komma till lektionen uppkladd i svenska skolans specialdesignade t-shirt och blagul mjuk vikingahjalm :)

Oväder

Jag var precis inne på Aftobladets site och läste om att det snart är dags för årets första snökaos i Sverige. Hoppas att ni slipper.

I Manila är det regnkaos i ordets rätta bemärkelse. För några dagar sedan föll det under ett par timmar lika mycket regn som det normalt gör på en månad. Med tanke på att det normalt regnar ganska mycket där så måste det ju ha varit som att få en hink vatten över sig. Eftersom en av de stora dammarna i staden var nära att brista så valde man helt enkelt att öppna den. Till följd av detta har bilar flutit iväg och de skjul som många bor i har sköljts med vattnet. Städningen sköter staden med bulldozer så de som inte hittar sin bil illa kvickt får nog se sig om efter en ny. Nätet för fasta telefoner ligger nere men vi har via mobiltelefon haft kontakt med släkten och de mår bra. Idag, fredag, väntas nästa tyfon välla in över huvdön Luzon.

Vi håller andan.

Bullar

Jag var inne på ICA:s hemsida häromdagen och såg att det är kanelbullens dag på söndag! Då tror jag faktiskt att jag ska vara lite huslig på söndag och baka kanelbullar. Nu har jag lärt mig hur man ska bära sig åt med torrjäst också. Det går att köpa kanelbullar här också, men de är inte lika goda tycker jag.

Igår kände jag en litet regnstänk! Det var inte så illa. Svärmor längtar så mycket efter regn att hon skulle vilja att mamma tar med sig lite när hon kommer och hälsar på. Det skulle vara bra om hon tog med motsvarande en dags regn. Undrar vad tullen och homeland security skulle tycka om det.

Svärfar har för övrigt lagat bittermeloner med räksås till middag så jag tänker vänta och se om Brandon vill äta något annat, hehe.

Little Italy

Så var det läggdags igen. Är hemkommen från undervisningen i San Diego. Efter lektionerna tog B och jag en liten vända till Little Italy. Det är ett par gator stort stort område i down town som är befolkat av en hel del italienskättlingar och följaktligen är det proppat med trevliga restauranger och fik. Vi mumsade panini med mozarella, prosciutto (rättstavat?) och fikonmarmelad. Fikonmarmeladen gjorde verkligen det där lilla extra, jättegott var det. På motorvägen hem kändes det lite segt så vi spelade luftgitarr i bilen. Det kan man inte göra på stockholmspendeln.

Annars har fotbollssäsongen dragit igång (amerikansk fotboll alltså) och det finns de som ägnar hela lördagar och söndagar åt att titta på detta. Jättestora killar i jättestora tröjor och ganska små byxor som springer gatlopp med en oval boll under armen. Slå sig en hel del verkar de göra också. Ja, det var alltså min tolkning av denna sport.

Söndagskväll

är det här. Just nu sitter ni kanske i bilen eller på cykeln på väg till jobbet eller skolan, medan jag sitter här 9 timmar efter och snart ska gå och lägga mig. Lite knasigt är det ändå med så stor tidsskillnad. Här hemma håller vi också reda på vad klockan är i Manila och det hela har helt enkelt lösts med att man har ställt in ett par klockor på Manila- och Uppsalatid.

I fredags var det så varmt, 39 grader, att min dagliga promenad i förortsnaturen fick ersättas av lite motion i ett köpcentrum. Maken skulle på ett möte i närheten och hade vänligheten att släppa av mig vid South Coast Plaza. Jag letade efter födelsedagspresenter till systerdottern och innan jag var klar hade jag fått ihop nästan 10 000 steg på min stegräknare. Inte illa. Inte för att det var så häftig terräng men ändå. Sedan gick jag till bokhandelns kafé för att lektionsplanera, det var både trevligt och inspirerande att jobba någon annanstans än hemma för en gångs skull.

Igår åkte Brandon, Ben och jag till Costco för att storhandla. Eftersom vi kom hem med ett storpack italienska korvar kunde jag inte göra annat än laga en riktigt smarrig risotto till Cruzarna. Behöver jag säga att det är så himla härligt att kunna sitta i trädgården och äta middag fastän det snart är oktober!

Varmt och torrt

Torrt, torrt, torrt är det nu. Nästan 40 grader och varma vindar. Jag dricker flera liter vatten om dagen men är ändå torr i håret, torr i näsan och torr i ansiktet.

Vi var i hobbyaffären Michael's tidigare ikväll. Där hade personalen fullt upp att plocka upp dekorationer och annat till alla höstens helger. Det såg ganska roligt ut när halloweenmonstren, häxorna och skeletten trängdes med jultomtar och gulliga renar. Låtsassnö i påse hade de också.

Hurra!!!

Nu är hemsidan äääntligen färdig! Det känns så skönt. Det var mycket svårare än jag hade trott att skriva "seriös" engelska, men med Brandons fantastiska hjälp har det gått till slut och jag känner att jag får fram det jag vill ha sagt. Nästa steg är att sätta igång med att marknadsföra sig lite mer. Gå gärna in på www.swedishclasses.com och kika :)

I söndags hade maken och jag en heldag ute på vift. Han skulle träffa sin före detta chef i Long Beach för att diskutera ett frilansuppdrag (också hurra) och jag sade inte nej till att åka till LB. Under tiden mötet pågick roade jag mig med att gå i ett par affärer i down town. Down town Long Beach är riktigt fräscht och man har verkligen ansträngt sig för att det ska bli mer attraktivt för turister. Där är det också fler människor på gatorna, javisst - de går faktiskt, eftersom de också bor där. Hur som helst, jag gick till Nordstrom Rack (det tar emot lite att uttala "Nordstrom" på amerikanska)och shoppade loss. Vanliga är ungefär Kaliforniens motsvarighet till NK och på Nordstrom Rack hamnar de plagg som inte blivit sålda under säsongen. För 50 dollar fick jag ett par svarta byxor och två toppar, för två månader sedan hade jag fått punga ut med 180 dollar för samma out fit. Jag blev hur nöjd som helst med mina fynd!

Efter ett tag blev killarna hungriga så vi gick till en thairestaurang och fick i oss lite lunch. Det var ett av Brandons gamla favoritställen i Long Beach och det förstår jag. De hade jättegod pad thai och en hel del andra smaskiga rätter som jag inte minns namnet på.

På kvällen träffade vi Alex och Cynthia för att käka middag och bowla. Det måste ha varit något problem med golvet i bowlinghallen eftersom ingen av oss riktigt fick till de höga poängen ;) Killen på banan intill hade däremot en väldigt intressant och framgångsrik spelstil. Han tog sitt klot under armen, sprang fram till banan och liksom schvungade det sidledes. Det såg väldigt klumpigt ut men han fick jättehög fart på klotet och en hel del strike.

Nu är det dags för mig att ta min promenad. Det är fortfarande jättevarmt ute men det blir mörkt redan vid sjusnåret så det är bäst att skynda sig ut.

Kram på er!

San Antonio Fiesta

är en av årets största tilldragelser här i Anaheim Hills. När Brandon pratade om att vi skulle gå till katolska kyrkans fest och spela bingo så blev jag väl inte så där vanvettigt sugen. Lite förvånad blev jag också när festprissen Rick grävde fram ett par kyrkbingopennor åt oss. Jag kände mig minst fyrtio år äldre när jag lade dem i handväskan.

När vi kom till fiestan visade det sig vara en helt vanlig gatufestival, men i kyrkans regi och därför går också hela förtjänsten dit. Det fanns en hel del mat att köpa, filippinska vårrullar samsades med tyska korvar, amerikanska burgare och mexikanska burritos. Alkohol var det också gott om och efter varsin extra stark margarita vågade maken och jag oss till tivolit där åkte vi klassikern "Zipper". Denna åkattraktion såg inte så mycket ut för världen nerifrån marken, men efter att ha snurrat runt och hängt upp och ner några gånger var vi inte så kaxiga längre. Efter detta tilltag lugnade vi ned oss med öl och bingo. Lokalen var i stort sett fullsatt och man fick nästan slåss om platserna och med tanke på att man kunde vinna upp till 250 dollar så var det ju inte så konstigt. Vi vann tyvärr inget utan avrundade kvällen med en klassisk amerikansk festivaldessert - funnelcake.

Fredagsmys

Är precis hemkommen efter en efterlängtad långfika med Michaela. Det är så härligt att ses och bara prata svenska i timme efter timme. Efter fyra timmars konstant pladdrande gjorde vi ett litet besök i nya vegan-homeopat-rättvise-organisk-affären Mother's market. Det mesta var jättedyrt men jag köpte i alla fall ett par chokladkakor till förmån för djur och natur. Chokladen var inte så jättegod visade det sig men nu har jag i alla fall skänkt brunbjörnarna och regnskogen 18 cent vardera :)

Ny träningsform

Igår kväll fick jag mig ett rejält träningspass. Brandon och jag skulle ta en cykeltur utmed floden men det visade sig strax att B hade fått punkterin så han tog sin skateboard istället. Det blev ett väldigt sparkande för honom så efter ett tag bestämde han sig för att åka snålskjuts på mig. Han höll sig i min sadel och lät sig dras helt enkelt. Det blev lite som en omvänd variant på Bär din fru över axeln-tävlingarna som de har i Finland. Undrar vad Anna Anka skulle tycka om denna träningsform?

Farligt eller inte

Att titta på de lokala nyheterna kan vara ganska skrämmande. Särskilt ABC visar bara olyckor, mord, bränder och andra hemskheter hela dagarna. Jag undrar i mitt stilla sinne om det är högre brottslighet här än hemma eller om man bara blir uppskrämd av TV. Vi bor ju just nu i den lugnaste villaförort man (jag) kan tänka sig (mig)men ändå öppnar man inte ytterdörren om man får oväntat besök (ingen idé för Gevalia att göra reklam här alltså)eller tar exakt samma promenadrunda varje dag, bara i fall att. Läste också på Facebook om hur en bekant till B och mig tränar kidnappningscenarier med sina barn. Undrar om det är jag som är naiv eller om det är kalifornierna som är väldigt skrajsna av sig?

Helgen

Helgen förlöpte riktigt lugnt här i Orange County. Lördagen ägnade the Cruzers mestadels åt att möblera om, vilket innebar att Bens och Brandons kontor bytte plats med varandra. Bens rum är lite större så nu får vi plats både för Brandons verkstad och ett skrivbord åt mig. Det har kanske känts lite väl slappt att sköta svenskundervisningen från sängen :)

Nu är jag nyligen hemkommen från San Diego efter några timmars svenskundervisning där. Barnen var något vildare idag än vad de var förra veckan men de pratade också mer svenska :) Innan hemfärden passade vi på att mumsa tacos (jag tog fish tacos förstås) i mysiga University Heights.

Drive-in, drive-up, drive-through

Här i Kalifornien är det många saker man kan göra utan att lämna bilen. Det finns drive up-bankomat, drive through-snabbmat, drive through-spritbutik (längre från Systembolaget kan man väl knappast komma), drive through-apotek och så förstås drive in-bio.

Igår kväll tyckte Brandon att det var dags att ta mig med till en drive in-bio. För sju dollar per skalle kunde man se både två och tre filmer om man orkade. Däremot var det strängeligen förbjudet att tända brasor eller grilla korv, om man nu hade tänkt göra det. Vi pyntade och rullade sedan in på själva bion som såg ut som en helt vanlig parkeringsplats bortset från att alla parkeringsrutor lutade för bästa möjliga sikt.

Efter att ha hittat en bra plats höjde vi mysfaktorn på pick-upens flak med kuddar och filt och gjorde ett besök i kiosken där vi köpte varm choklad och popcorn. Vi rattade in ljudet på bilradion och när filmen (en typisk sommar-B-skräckis) började var det svalt och skönt uppe på trucken.

Bröllopsbilder

Höst i luften

Det verkar kanske konstigt, men trots att det fortfarande är över 30 grader varmt om dagarna så känner man att det är höst i luften även här. Höst betyder kortare dagar, solen går nu ner vid 7-snåret, varma vindar och torr luft. På kvällspromenaden vid Santa Ana River upptäckte jag också att en del löv har börjat falla. Kanske var det höstkänslan som gjorde att maken och jag ställde oss och bakade muffins när vi kom hem. Denna gång blev det med hallon och chocolate chips.

Labor Day

Idag har vi helgdag här i Amerikat. Labor Day firas kanske inte så hårt när det är den högsta arbetslösheten sedan 1930-talet, men många passar ändå på att hitta på något kul denna långhelg.

Igår eftermiddag åkte jag, Brandon och brorsorna till Old Towne (ja, det stavas så) Orange och gick på matfestival som anordnas varje Labor Day Weekend. Om ni undrar hur det ser ut i Old Towne Orange kan ni dra er Forrest Gump till minnes. Parken där Forrest sitter med sin chokladask är nämligen torget Orange Circle i Orange.

Hur som helst, på matfestivalen kan man äta mat från jordens alla hörn, eller i alla fall många av dem. Där fanns Irish Street, Australian Street, Italian Street, English, German, Dutch, Swiss, Japaneese, All American och Mexican Street. Det fanns också både Danish Street och Norweigan Street - och mitt emellan dem låg Polynesian Street. Alla matstånden drevs av någon kyrka eller annan förening och pengarna gick till välgörenhet. Grekisk-ortodoxa kyrkan drog in fett med dollar på sina delikatesser, men så var också deras grillspett väl värda sin kötid. Till dessert provade vi några danska äbelskiver som inte direkt smakade äpple, men var goda ändå.

På hemvägen var vi bara tvugna att titta till Angie och se hur mycket hon hade växt. Hon hade blivit större (nästan fyra kilo nu) så klart och klarade sig faktiskt från att kissa på golvet denna gång, trots att hon blev otroligt upphetsad över att vi kom.

Bröllop på Orange Hill

Sent i fredags eftermiddag var det dags för Chris och Laura att gifta sig. Bröllopet var litet med amerikanska mått mätt, ungefär 70-80 gäster, och hölls på en resaturang här i närheten som heter Orange Hill. Som namnet avslöjar ligger restaurangen högst upp på en kulle med utsikt över Orange County. Själva vigselakten hölls ute på terassen i den fortfarande brännande heta eftermiddagssolen och var väldigt personlig och intim. Brudparet hade valt att inte ha några religiösa inslag utan lät istället en sandceremoni symbolisera deras förening. Alla gäster hade innan de satte sig hällt grön och brun sand i två olika vaser och efter att ha avlagt sina äktenskapslöften hällde Laura och Chris samman sanden i en och samma vas.

Efter vigseln följde fotografering för brudparet och och coctails och snacks för gästerna. personligen läskade jag mig med en Mai Tai medan jag minglade med damerna från möhippan och njöt av den fantastiska utsikten. Säga vad man vill om smog och brandrök men vackra solnedgångar blir det i alla fall :)

Snart var det dags att sätta sig till bords varpå kvällens DJ/MC/toastmaster/brudtärna presenterade hela bröllopssällskapet - brudtärnor, best man och marskalkar spatserade in i middagssalen under applåder och visslingar. Sist men inte minst gjorde förstås brudparet storslagen entré! Innan maten serverades hölls alla tal, roligast var best man Aikis tal och mest rörande var brudgummens mors.

Maten var jättegod men Brandon hade lite otur med allergener denna gång. Bland aptitretarna undvek han vant räkorna friterade i kokos men råkade å andra sidan smaka på en liten sak med krabbfyllning :( Förrätten bestod av en variant på Waldorf-sallad så det gick också bort på grund av valnötterna. Som tur var serverades salladen med ett smaskigt bröd. Till huvudrätt fick man lax, oxfile - eller både och. Allt serverades nämligen på samma tallrik. Riktigt fiffigt faktiskt.

Så snart allas tallrikar var rensade var det dags för brudparets första dans! De inledde traditionellt med en stilla vals, men bytte till allas stora förtjusning snart både koreografi och musik och rev av ett nummer till Justin Timberlakes "Sexy Back". Efter detta bejublade framträdande var det dags för så kallad money dance, alla gäster som hade lust fick med en sedel av valfri valör i handen ställa sig i kö för att dansa med brud eller brudgum.

Dansen och drinkarna fortsatte några timmar till och utsikten blev bara vackrare och vackrare.

San Juan Capistrano

Igår eftermiddag blev det utflykt! Efter en produktiv förmiddag bestämde sig make för att åka till San Juan Capistrano och ta bilder tillsammans med sin fotografkompis Diana från Texas. Diana är en energisk kvinna i 60-årsåldern som har pensionerat sig och flyttat till Orange County ett tag för att ta hand om sitt barnbarn. När hon inte tar hand om den lilla så fotograferar hon, målar och går diverse konstkurser. Brandon frågade Diana var hon får all sin energi ifrån, varpå hon småleende förklarade att det underlättar att maken är kvar på ranchen och är tvungen att laga sin egen mat.

San Juan Capistrano ligger bara 45 minuters bilfärd från suburbia där vi håller hus, men för mig var det som att komma till Mexico, eller ja, åtminstone "Mexico för nybörjare". Hit kommer massor av turister för att besöka Mission San Juan Capistrano från 1776 och "Gamla stan" - Los Rios. Kyrkan var hade stängt när vi kom, men vi knatade runt i Los Rios och tittade på de gamla husen som folk fortfarande bor i. Brandon och Diana hade hur mycket som helst att fotografera däribland ett par strutsar och ett lamadjur på stadens minizoo.

När fotosessionen var slut och svetten lackade tog vi en sväng till det välmående Dana Point för att andas havsluft och få lite sand mellan tårna. Med tanke på utsikten kan jag förstå att villorna där ligger i 10-miljornersklassen (dollar alltså). Undrar hur många timmar jag måste undervisa för att ha råd med en sådan?

Första lektionen

Igår började jag som sagt mitt nya uppdrag i Svenska skolan i San Diego. En del "Svenska skolan" utomlands är till för barn med utlandsstaionerade föräldrar. Skolan följer svensk läroplan och är uppbyggd så att barnen ska vara smidigt när de kommer tillbaka till Sverige. Svenska skolan i San Diego är mer än intresseförening för barn och föräldrar med svensk anknytning. De flesta barnen har en svensk förälder, oftast mamma, och har bott större delen av sitt liv i USA eller i något annat land. Min kollegas barn är till exempel födda i Hongkong och flyttade till Kalifornien innan de nådde skolåldern. Syftet med skolan är framför allt att medverka till barnens svenska kulturarv och att ge dem muntlig träning i svenska. De skriver och läser också, men det muntliga är viktigast.

En eftermiddag i veckan ska jag träffa min klass som består av tretton killar och tjejer mellan sju och nio år. Den stora åldersskillnaden och de väldigt skiftande kunskaperna i svenska gör det inte lättjobbat precis, men det har man ju löst förut. Den äldsta är nästan tio år och har två svensktalande föräldrar medan den yngsta snart ska fylla sju och har en svensktalande pappa (som inte pratar så myckets svenska med honom).

Vi har undervisningen i Grace Lutheran Church and School och jag måste säga att jag har haft bättre klassrum till förfogande ;) Innanför ett par mörka tunga dörrar fanns ett ganska kalt seminarierum med en gammal kyrkbänk att sitta på under mellanmålsrasten. Nåväl, det var inte alltför varmt i alla fall och barnen verkade trivas ändå.

Det brinner

Nu börjar brandsäsongen. Så här i slutet av sommaren och början på hösten är det riktigt jävla torrt i markerna. Bergen och kullarna som var gröna när vi kom hit i maj är nu helt bruna. Igår när vi körde från Long Beach till Anaheim, kunde vi se hur det brann på en kulle långt långt bort. I mörkret såg vi glöden runt bergskanten i fjärran och bilen fylldes av röklukt.

Augusti och september är de hetaste och torraste månaderna på hela året, lägg varma vindar till det så förstår att den allra minsta lilla gnista kan leda till den ena terrängbranden efter den andra. Än så länge har det mest brunnit norr om Los Angeles så det är ingen fara för vår del, dessutom är det mest sten och asfalt där vi bor så brandrisken är liten just här.

Påsar

Värmen hänger i och termometern visar nära 100 grader varje dag. För en svensk blir det lite jobbigt eftersom man instinktivt vill skutta runt utomhus när solen skiner. Men när den dallrande värmen slår emot en så fort man gläntat på dörren får man vackert välja att stanna inomhus åtminstone till sena eftermiddagen.

Igår hade Brandon och jag varit hemma hela dagen och till slut insåg vi att vi behövde lite social träning. Vi bestämde oss för att åka till shoppingcentret "The Block" och äta en bit mat eller kanske ta en glass. Denna lilla "date" kändes verkligen som hämtad ur en hollywoodsk romantisk komedi. Valet föll efter en del beslutsvånda på ett kina-hak. Vi delade på en laddning orange chicken och sweet and sour pork med tillbehör. Maten var mycket välsmakande och vi rensade faten.

Imorse förstod vi varför maten hade smakat så gott! Både maken och jag kände oss törstiga och lite plufsiga i asiktet när vi vaknade. Vid närmare efterforskning i spegeln hade vi mycket riktigt båda två rejält mörka påsar som hängde ner till kindbenen. Good old MSG, det vill säga monosodium glutamate, är mycket vanligt i kinamaten här och efter att ha ätit det ser man ut som om man inte har sovit på en vecka eller två. Så nästa gång får det bli någon av de kinakrogar som marknadsför sig med "No MSG!"

Svenska skolan

På måndag ska jag börja mitt nya jobb som lärare i Svenska skolan i San Diego. Svenska skolan är till för barn som bor här men har en eller två svensktalande föräldrar, ungefär som modersmålsundervisningen i Sverige alltså. Förra veckan var jag i Oceanside (strax utanför San Diego) och träffade skolans huvudlärare Paula och Lotta som jag ska dela klassen med. Lottas och min klass består av 14 stycken barn mellan 7 och 9 år. Den stora åldersskillnaden och barnens mycket skiftande nivå på svenskan kommer nog inte att göra det lättjobbat precis, men två lärare på14 barn känns ju som rena drömmen.

Varmt igen

38 grader

sol

klarblå himmel

varma vindar

Move your ass!

I morse råkade min stackars svärfar ut för ett så kallat road rage, det vill säga när någon mer eller mindre motiverat är otrevlig i trafiken.

Ben hade varit och handlat lite mat på Von's och höll på att backa ut sin röda SUV från parkeringsplatsen. Det var gott om parkeringsplatser eftersom klockan bara var nio på morgonen. Bakom honom väntade i alla fall en annan bilist som plötsligt tutade på Ben. Ben trodde att denna propra och till synes trevliga medelålders man ville varna honom för något, kanske var något trasigt eller kanske höll han på att krocka med en kundvagn, så han vevade ner rutan och frågade "What's wrong?". Svaret han får är: "Move your ass!!!!" Ben blev rätt så purken förstås, men protesterade milt genom att fortsätta backa ut, i samma hastighet som tidigare. Vid ett rödljus ute på huvudgatan som leder hem hit, ser Ben hur mannen från parkeringen nu ligger i filen intill. Parkeringsmannen får syn på Ben, vevar ner rutan och vräker ur sig: "Asshole!!!"

Vilken tönt va?!

Chokladtårtor

Det har ju blivit en del bakning här som ni vet och till mitt stora antal chokladtårtor har jag använt en sådan där silikonform. Nu har svärfar gått och köpt en till med motiveringen: "När ni har skaffat ett eget ställe så kan vi ha var sin form och jag kan få chokladtårta på båda ställena." Han är för söt :)

"I am half Filippino, half Filippina!"

Igår var jag på en 60-årsfest jag aldrig har sett maken till och nu ska jag göra mitt bästa för att återge den!Brandons släkting (mammas fyrmännings man, typ) Anthony aka Tony Boy aka tito Boy fyllde 60 år förra veckan. I ett helt år hade hans fru, barn och andra delar av den närmaste familjen, i hemlighet planerat en stor fest.

Strax före lunch åkte vi till ett stort hotell i Los Angeles där festen skulle äga rum. På plats hängdes en färgglad blomstergirlang i äkta tyg och plast runt halsen på alla gäster eftersom det var hawaii-tema. Man hade också hyrt in en professionell partyvärd, dvs en man som var sångare, komiker och lekledare i ett. Denne värd som hette Dion var stolt "bakla" (filippino för "gay") och hade nog mest vällagd make up och mest plattångat hår av oss alla.

Medan vi väntade på att födelsedagsfiraren skulle anlända skrattade Dion åt sina egna skämt och tränade oss i att säga "surprise" och "happy birthday". Efter en lång väntan kom så födelsedagsbarnet och han blev minst sagt överväldigad när han möttes av ett tvåhundra röster starkt HAPPY BIRTHDAY. Tårarna fortsatte rinna nerför tito Boys kinder när han placerades på en stol mitt i rummet och kyrkans damer, för dagen klädda i kokosnöts-bh och bastkjol, dansade en välkomstdans. Av åkte tito Boys vanliga skjorta och på kom en i hawaii-stil.

Efter detta följde en aldrig sinande ström av lekar och vår käre Dion stortrivdes i sin roll. Vi spelade "gissa låten" om turordningen till buffén och "skicka gaffeln" om den saftiga ananas som varje bord var dekorerat med. Dion smög som sagt inte med att han gillade killar och ganska snart stod det klart för alla vilka som var hans favoriter bland gästerna. En av Brandons bryllingar som hette Ryan blev utvald att komma upp på scen till den ena tävlingen efter den andra. Dion frågade Ryan om han talade tagalog, men svaret blev nej. "I am mixed" sa Ryan. "Me too" sa Dion "I am half Filippino, half Filippina!" Också Brandons brorsa Rick fick nöjet att vara med i festens variant på "So you think you can dance". Han gjorde en riktigt bra insats när han dansade till Britney Spears, men till slut var det ändå tito Carlos som tog hem storsegern efter sin insats till "Jailhouse Rock". Dion hade lite svårt att dölja sin besvikelse över detta eftersom priset till vinnaren var just han själv - Dion. Så leendet stelande en aning när den silvergrå tito Carlos skulle ta emot sitt pris.

Eftermiddagen innehöll också flera bildvisningar och videohälsningar från släktingar och vänner i Manila, och efter ett långt tacktal från en rörd tito Boy åkte vi hem till Anaheim Hills.

Ett nytt paket

Jag får ju inte så väldigt mycket post här, men i lördags kom det minsann ett rejält paket med mitt namn på . Jag hade varit ute på en riktigt låg cykeltur och när jag kom hem så stod svärfar och viftade med välbekant gulbrun paketpåse från svenska posten. Att påsen skulle innehålla ett par underhållande deckare visste jag redan. Däremot visste jag inte att där också skulle finnas en laddning saltlakrits, norrköpingsfläsk (ett bacon-look-a-like godis av marshmallowstyp som bara finns att köpa i Norrköping med omnejd) och en underbart fin teckning från min allra käraste systerdotter. Fläsket (hela familjens favorit) är uppätet sedan länge, men lakritsen (bara min favorit) har jag en del kvar av och teckningen har fått en plats intill vårt bröllopsfoto :) Böckerna har jag kastat mig över också förstås.

Hur gör man när man vill kommentera?

undrade någon. Det finns två alternativ. Man klickar på "kommentarer" under själva inlägget och då kan man välja om man vill kommentera genom sitt konto eller utan konto. Det går alltså att kommentera helt anonymt, men jag tycker förstås att det är roligare att veta vem som skriver. Är ni blyga kan ni ju hitta på en pseudonym =) som t ex "Syster Yster" eller "The Official Mankini Team of Kazakstan".

Jag är Sweeeeden

På söndag ska hela familjen Cruz gå på överraskningsfest med hawaiitema! Det är Brandons tito (morbror/farbror) som fyller sextio och hans familj ordnar kalas på ett hotell utanför LA. Egentligen är det ingen morbror utan hans fru är fyrmänning med Brandons mamma, men för enkelhetens skull kallar vi honom "tito".

Senast jag träffade den här delen av släkten var på yngsta dotterns examensfest i juni. Alla titas och titos och kusiner tyckte att det var såååå spännande att äntligen få träffa den där exotiska svenskan (alltså jag).

"Sweeeeeeeeden" skriker de allihopa och vi hinner knappt innanför dörren förrän ett gäng för mig helt främmande damer är framme och kramas och pussas. Några hade faktiskt besöktStockholm en gång under en kryssning och de var mycket stolta över detta :) För att visa hur mycket de tycker om Sverige spelas följande väl inrepeterade dialog upp för mig:

Tito: What is the capital of Sweden?
Tita: Stockhollllm!!!!
Tito: What do they have there?
Tita: Open sandwhiches!!!!

Alla skrattar och applåderar :)

Taco Tuesday

Varje tisdag är Taco Tuesday! I alla fall om man frågar den stora snabbmatskedjan Del Taco. På tacotisdagar kan man få inte mindre än tre krispiga tacos för en dollar och nitton cent. Som hittat. Så för knappt nio dollar lyckades vi idag föda hela familjen Cruz på tacos. Kön ringlade lång när jag skulle öva på att ratta Bens röda stadsjeep genom drive through:n. Det är nämligen en oumbärlig kunskap, att kunna köra genom en drive through. Hur skulle man annars få mat? Jag lyckades hur som helst krypa fram till luckan, beställa 12 hårda tacos och 9 mjuka, slingra mig fram till nästa lucka, betala och ta emot våra rykande färsla tacos. Jag kan tänka mig att jag kommer att få chansen att öva på detta fler gånger ;-)

Safari i Anaheim

Det finns många djur här i förorten, och då menar jag inte bara miniatyrhundar med ryggsäck, nej det finns vilda djur också.

Först och främst har vi de söta djuren. När jag går på kvällspromenad stöter jag på drösvis med vildkaniner, som faktiskt inte är alls särskilt rädda av sig. Det har också hänt att jag har sprungit på en coyote, den ser lite ut som någonting mitt emellan en varg och en schäfer. Den bryr sig inte särskilt mycket om människor, utan tittar mest efter bilar och efter de där söta kaninerna förstås.

För det andra har vi de lustiga djuren. Stinkbaggen är ett av dem. Det är en ganska stor skalbagge som ser ut att vara för tung för sig själv att bära. Om man skulle råka skrämma den så lyfter den upp sin stora skalbaggerumpa och sprutar ut något stinkande. Jag har inte sjäv fått erfara detta ännu men Brandon har berättat varför man inte ska skrämma stinkbaggar. Ödlorna är också roliga. De ser alltid så förnärmade ut när man kommer. Ska hon komma och gå just här när jag har det så skönt i solen, verkar de tänka. De snörper på munnen och pilar iväg.

Till sist har vi de läskiga djuren. Spindlar finns det så det räcker och blir över. De allra flesta är ofarliga för människor (det har jag förhört mig noga om) men man får alltid deras förbannade väv i ansiktet och på armarna! De gillar att vara inomhus också och passar man sig inte kan de krypa in i ens kläder om man har slängt dessa på golvet. Detta vet jag nu eftersom jag har fått ett spindelbett på vänsterlåret - inga fler byxor på golvet här, det straffar sig direkt. Men läskigast är nog ändå fladdermössen. Om man är ute vid floden i skymningen kan man se dem flyga högt och lågt jagandes efter insekter. Ibland flyger de så lågt så lågt att man tror att de kommer att landa i håret. Huh!

Fish Tacos

Ni vet hur det är när man är i ett annat land och plötsligt blir som tokig i en viss maträtt. Nu har det hänt, jag har blivit som besatt av fish tacos. Det är ju väldigt lämpligt i vår lilla familj eftersom Brandon är fullkomligt tokig i tacos och burritos, men är allergisk mot allt vad fisk och skaldjur heter. Men nu kan han få sina tacos och jag får mina fish tacos, bra va?!

Fish tacos består av stekt, panerad eller friterad vit fisk (t ex torsk eller mahi mahi): Fisken läggs i brödet tillsammans med strimlad vitkål, hackad tomat och toppas med creme fraiche och lime.

Titta, jag hittade recept på Youtube och Allrecipes. Testa, ni kommer inte att ångra er!

http://www.youtube.com/watch?v=aLCjpm0_TfA

http://allrecipes.com/Recipe/Fish-Tacos/Detail.aspx

På begäran - Chippendales!

Efter förra inlägget fick jag en anonym begäran om att berätta mer om showen vi besökte i Vegas. Det är ju inte för inte som Las Vegas också kallas för Sin City. Det är ganska högt i tak för vad som på andra platser skulle anses omoraliskt. Man får röka i stort sett var som helst och man kan dricka alkohol var som helst, ja man blir till och med bjuden på sprit under tiden man spelar bort sina pengar. Kan det bli värre ;-) ? Ja, det kan det. Man kan gå på strippshow också - och det gjorde vi.

Chippendales var dyra, 50 dollar plus skatt fick man hosta upp för att gå in. Jag trodde i att det skulle vara en stor fin scen med bekväma fåtöljer, men ack så fel jag hade. Det påminde mer om en gammal skolaula där man hade radat upp sisådär 300 pinnstolar. Den som satte sig längst utmot mittgången riskerade (eller fick chansen, beroende på hur man ser det) att bli dansad på av en alldeles äkta, på kroppen slätrakad Chippendale. Vi placerade naturligtvis den blivande bruden där. Snart följde cirka två timmar av olika dansnummer - Chippendales i brandmansdräkt, Chippendales i cowboykläder, Chippendales i kirurgkläder (oväntat), Chippendales med sopkvast ... de flesta numren slutade fötsås med att det inte hade några kläder alls.

En annan viktig poäng med showen var ju att alla vi "beatuful ladies" skulle förstå vilka underbara kvinnor vi är, vilket innebar att dansarna då och då dansade runt i publiken eller bjöd upp någon i publiken på scen. Detta var uppskattat av många men inte av alla. En asiatisk kvinna i 50-årsåldern som hade placerat sig på första bänk skrek "no no" och lade händerna för ansiktet när en brandmanschippendale försökte tvångla henne.

Chippendalesarna kunde visserligen dansa men flera av dem såg faktiskt riktigt uttråkade ut på scenen. Det lyste igenom att de tänkte på koreografin (eller så tänkte de på vad de skulle äta till middag)"...5,6,7,8 dansa fram, dansa bak, greppa skrevet, dansa höger, dansa vänster...och igen ... 5,6,7,8 ..." Jag antar att de hade gjort samma show hundrafemtioelva gånger redan och var lite less, och det kan man ju förstå. Ibland hade dansarna repliker också, till exempel i numret när "Bilmekanikern", "Boknörden" och "Advokaten" slogs om en kvinnas gunst. Tyvärr var replikerna förinspelade och Chippendales var inte de bästa på läppsynk, och därav blev resultatet som en dåligt dubbad film.

Efter ett par timmar var det hela slut och som minne fick man med sig en plansch från Chippendale-shoppen. Vår blivande brud fick också fotografera sig tillsammans med dansarna och en väggalmanacka att hänga upp på jobbet.

Efter showen tog vi en drink och försökte reda ut det som förundrat oss mest - hur fasen blev de så där släta över hela kroppen?! Vax? Laser? Vad?

Las Vegas

Det finns två sätt att ta sig till Las Vegas från Anaheim. Antingen tar man flyget eller så kör man fyra timmar rakt ut i Mojaveöknen, vi valde det senare alternativet. Första stoppet på resan är alltid Barstow, ett litet ställe som förmodligen knappt skulle finnas till om det inte vore för alla turister som passerar på väg till Vegas eller Big Bear. I Barstow finns världens första Del Taco och naturligtvis måste man göra ett besök.

Väl i Las Vegas delade damer och herrar på sig. Vi hade hyrt en svit där alla fick plats att sova, det låter kanske vansinnigt luxuöst men faktum är att det inte blir särskilt dyrt när så många får plats i samma rum. Efter några cocktail trängde vi ihop oss i en taxi och åkte till en restaurang. Taxichauffören var mer än väl pratsam och gav oss en föreläsning om allt från Obamas drogvanor till maffian i Las Vegas. Det var trafikstockning så han hann med en hel del. Eftersom möhippan tillbringades i "syndernas stad" så stod Chippendales naturligtvis på programmet! Det var alldeles fullt av skrikande damer, de flesta tillhörde någon möhippa, så när som på en man i övre medelåldern som var där med sin familj. Han satt med armarna i kors och rynkade ögonbryn hela tvåtimmarsshowen! Vi undrade över vad han gjorde där. Var Chippendales den enda showen som det fanns biljetter till? Hade tonårsdottern just kommit ut och familjen försökte omvända henne? Vår blivande brud hade kul i alla fall och viftade med sin chockrosa boa så att fjädrarna yrde. Resten av natten blev det fler drinkar och mer dans och inte förrän klockan var halv fem på morgonen tog vi av oss skorna och hasade hem till hotellet.

En uppdatering

Hej på er!

Jag har haft lite dåligt samvete över att jag inte har varit en särskilt flitig bloggskrivare på sistone. Den största ursäkten jag har för detta är att jag jobbar och sliter med min hemsida, något som förhoppningsvis kommer leda till fler sålda svensklektioner. Jag har ju lagt upp en profil på Teach Street och det är många som vill gå vidare till en hemsida, så jag känner lite press att få det klart. Jag vill ju inte missa några eventuella kunder :)

I måndags firade Brandon tvåårig bröllopsdag! Vi firade på tu man hand med en tur till San Diego på lördagen och söndagen, och på själva dagen (i måndags) bjöd Ben, May och Rick oss på kinesisk Dim Sum-lunch. Vi fick en stor bukett blommor också, May hade noga valt ut rosa blommor från sin trädgård eftersom bröllopet gick i rosa :)

Det har inte bakats så mycket på ett tag, det fick jag minsann påpekat för mig häromdagen. Nej, istället har jag njutit av det som växer i trädgården. Var smått euforisk när jag gick ut och plockade kalamansi (filippinska minimini-apelsiner)till min pansit (filippinsk nudelrätt). I eftermiddags kunde jag gå lös bland de solmogna tomaterna när Brandon, alias Bong-Bong, och jag skulle ställa till med medelhavsbuffé. Tack vare Bong-Bongs fantastiska tålamod och fingerfärdighet lyckades vi till och med göra egna falafel. Det var MYCKET vitlök i och blev väldigt gott.

Nu är det snart läggdags, tidigt i morgon bär det nämligen av mot LAS VEGAS! Vi ska nämligen dit på svensexa respektive möhippa. Jag gissar på att det kommer att bli drinkar, show av ännu okänd art, spel och dobbel. Rapport om detta kommer senare, kanske. För som de säger - What happens in Vegas, stays in Vegas.

Kram

Uppe med tuppen

I morse slog jag personligt rekord och hade min tidigaste svensklektion någonsin. Klockan 07.00 här är nämligen kl 16.00 i Sverige och det var då min kursdeltagare hade möjlighet att prata. Det är rätt fiffigt egentligen, mina elever vill gärna ha undervisning efter arbetstid och bor de i Sverige innebär det kontorstid för mig. Alla nöjda!

Bilder från San Diego

San Diego del 2

Vi vaknade efter en riktigt god natts sömn på hotell Double Tree i Little Italy. Efter en kaffe på sängen bestämde vi oss för att gå till ett franskt kafé för att få i oss lite frukost. Mätta och glada kunde vi sedan strosa runt i downtown.

Flipflops är ju inte de bästa promenadskorna precis så lite trötta i fossingarna beslutade vi oss för att ta en åktur med spårvagnen. För fem dollar kunde vi åka hur mycket vi ville hela dagen så via Old Town tog vi oss nordöst ut till Mission Valley där San Diegos första "mission" Mission San Diego de Alcalá ligger. Alltid trevligt att få sig lite kalifornisk historia till livs. På vägen tillbaka stannade vi i ett köpcentrum och käkade en sen lunch. Turligt nog var det happy hour och vi fick in en närmast kolossal nachotallrik för vilken vi bara betalade 6 dollar.

På hemvägen stannade vi till i La Jolla och njöt av havsutsikten, ett måste när man är i San Diego!

San Diego del 1

Tänk, idag har det gått hela två år sedan vi gifte oss i Hammarskog utanför Uppsala! Vår första bröllopsdag var vi tvungna att fira på varsin kontinent, så den här känns ju lite extra speciell.

Eftersom vi båda älskar San Diego var det mer eller mindre självklart att detta skulle bli vår destionation för firandet av årsdagen. Vid lunchtid i lördags satte vi oss i trucken och fräste väg 5 söderut. Tyvärr var vi inte ensamma om den idén så trafiken var tjock som jag vet inte vad. Inte mindre än sex filer på motorvägen och vi färdades som högst i 40 km/h. Efter två timmar gav vi upp, svängde av på en mindre väg. Lika bra att göra en road trip istället. I Oceanside stannade vi för att äta lunch. I Oceanside finns en gammal militärbas och det fullkomligt vimlade av krigsveteraner. Andelen stora mustascher var helt klart högre än i Anaheim. Från vägen fick vi syn på ett fik, eller en "diner" och svängde in. Det visade sig vara den äldsta dinern på hela 101 (Pacific Coast Highway)! Här hade man serverat burgare och läskeblask sedan 1928! Det kändes som att vara i en film. Betagna av den smått historiska stämningen beställde vi in två amerikanska klassiker - tuna melt sandwich och fries&beans.

Med magarna fulla åkte vi vidare till galoppbanan i Del Mar. Där mötte vi (äntligen) upp med några kompisar som hade tagit tåget dit. Här var det i så många mustascher i sikte utan snarare yngre och äldre damer i hatt. Vi hade inte riktigt speldjävulen med oss, men i sista loppet vi spelade på vann jag i alla fall. Eftersom jag alltid fegsatsar så var jag bara 40 cent rikare efter att "That's Awsome" hade sprungit hem loppet.

I'm a Swedish teacher in Anaheim, CA.

Vin i affären

Att kan man köpa vin och öl i livsmedelsbutikerna är inte så illa alla gånger. Inte för att jag har lidit så värst av att gå till Systemet, men det är onekligen praktiskt att kunna köpa bröd, ost och vin på samma ställe. Det kändes som om jag befann mig på en finlandsfärja när jag nappade åt mig en flaska lokal cabernet sauvignon.

Ett eget apelsinträd

Framåt kvällskvisten var jag ute och cyklade längs Santa Ana River. Efter ett tag fick jag syn på en apelsinodling. Åh, jag blev så sugen på att ha mitt eget apelsinträd! Vore det inte helt underbart? Då skulle jag slippa skicka Brandon att palla från grannen :)

Angie på besök

Igår eftermiddag var Robert och Kristen här på middag. Det hade bullats upp med diverse filippinska delikatesser och däribland "lumpia" (vårrullar) och "pansit" (nudlar med grönsaker och kyckling). Jag hade vänligt men också lite bestämt blivit ombedd att ta hand om desserten, vilket förstås innebär kladdkaka. På lördagskvällen (det är för varmt för att baka på dagtid nu)blandade jag ihop en dubbel sats, spetsade den Cointreau och rivet apelsinskal. Apelsinen pallade för övrigt Brandon från grannens träd, i skydd av mörkret.

Till allas stora lycka tog Robert och Kristen med sig sin nya familjemedlem - den bedårande mops-chihuahuan Angie. Hon får nya leksaker varje vecka och hade denna gång med sig en apa och en repstump att tugga på. Morfar Ben, eller Lolo Bien som det heter på filippino, hade också sparat en liten boll som han hittat på en av sina långa morgonpromenader så Angie led ingen brist på underhålling precis.

Svärmor hade precis kemtvättat alla mattor i hela huset, och eftersom man inte helt kan lita på att Angie håller tätt fick hon vackert nöja sig med att sitta i sin hundkoja. Efter maten gick en mycket stolt "Lolo Bien" runt i kvarteret med det lilla livet.

En vanlig lördag i förorten

I morse var jag tydligen väldigt trött eftersom jag sov som en stock ända till klockan tio. Det har visserligen varit både tidiga morgnar och sena kvällar den här veckan så det var kanske inte så konstigt. Hur som helst lagade jag en riktig amerikansk brunch med äggröra, korv och banan- och chokladpannkakor. Kaffe blev det också förstås. De andra här i huset (utom Rick) har nästan blivit kaffesörplare av svenska mått sedan jag flyttade in. Eller kanske inte riktigt, men de tar gärna en kopp på morgonen i alla fall.

Eftersom jag var ute i solen en hel del igår kändes det bra att skona huden lite idag så vi tog en shoppingtur i förorten. Efter varuhuset Target och elektronikaffären Best Buy for vi till världens åttonde underverk Costco Wholesale. Där säljs allt i så stora förpackningar att man känner sig som ett litet barn igen =) Kundvagnarna är stora och svårkörda, varugångarna är minst sagt enorma och jag tappar alltid bort Brandon och de andra där inne. Om inte annat så får man i alla fall motion av att leta reda på varandra i detta minst sagt gigantiska varuhus.

Brandons bilder från Huntington Beach

Hej igen!

Jag noterade precis att jag slog personligt rekord antal bloggläsare igår - inte mindre än 69 stycken var inne och läste. Det är jättekul att så många går in på min blogg, tack snälla för det!

Brandon blir en allt bättre fotograf. Besök hans picasa och titta på bilderna från surftävlingen och BMX:en, det är fantastiska actionbilder!

http://picasaweb.google.com/cruzermobile

Puss och kram

Sporter jag aldrig uppmärksammat - del 2

Då var det fredag igen, veckorna går fort minsann. Min vana trogen så blev det Huntington Beach idag igen efter jobbet. US Open of Surfing håller på hela den här helgen också och det var packat med folk. Idag var vågorna höga som hus och surfarna fick åka jet-ski för att över huvud taget ta sig ut i vattnet. Jag var så imponerad av alla dessa vattendjur som med dödsförakt dyker under, hoppar över och inte minst surfar på vågorna. När man sedan förstår att de är fjorton år gamla är det ju så att hakan ramlar ner till knäna.

På tillbakavägen mot våra cyklar passerade maken och jag "livsstilsfestivalen" som pågår i samband med surftävlingarna. På festivalen kunde man bland annat skaffa sig låtsatstatueringar eller titta på BMX-tävlingen. Vi gjorde det senare. Personligen har jag aldrig fattat visen med BMX, utan bara tyckt att det verkar vara väldigt jobbigt att cykla på de där dvärgcyklarna. Nu förstår jag, för "holy gracious" (som kommentatorn sa) vad killarna kunde göra trippel tåloop och annat avancerat med sina små cyklar.

Den som vill se härliga bilder från Huntington Beach kan gå in på: http://www.usopenofsurfing.com

Brandon fotade en hel del så klart, jag lägger upp hans bilder så fort jag kan.

Vad händer hemma i Sverige?

Hej allihop!

När man befinner sig utrikes undrar man såklart då och då vad som sker på hemmafronten. Här i Amerikatt är det dessutom (som jag har nämnt tidigare) lite snålt med utrikesnyheter. Således brukar jag läsa de svenska dagstidningarnas nätupplagor och alldeles nyss fick jag minsann en uppdatering som hette duga. Aftonbladet skriver: Därför sov E-Type med en räv - "Jag var aldrig rädd."

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article5554434.ab

En annan rubrik på samma tema i samma tidning var: Måns Zelmerlöw i älgolycka - "Det var bajs på hela rutan."

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5543960.ab

Undrar hur det kommer sig att AB har snöat in fullkomligt på temat B-kändisar möter skogens djur? Ibland är det en allt bra konstig tidning det där.

Näpp, nu är det hög tid för nanninutten. När jag vaknar så hoppas jag att jag har kommentarsfältet fullt av riktiga nyheter, nämligen era!

Kram och god natt

Sommar och sol

Okej, nu börjar det gå upp för mig varför svärmor, svärfar och de andra tyckte att det var så fint väder i Sverige när de hälsade på för snart två år sedan. Jag minns att de fick uppleva sisådär drygt 20 grader varmt, växlande molnighet och lite lätt kyliga vindar. Jag var förstås orolig över att de inte skulle uppskatta den svenska sommaren utan gå runt och småfrysa på Uppsalas och Stockholms gator. Småfrusna var de faktiskt - men de älskade det! Nu när vi har ännu en dag med 100 grader Fahrenheit och en sol som tar i så mycket den bara orkar så utbrister svärmor då och då "Ooh I want to go to Sweeeden! It was so nice and cool there."

Till det kaliforniska klimatets försvar måste jag dock säga att det är alldeles alldeles underbart att inte ens behöva tänka på tröjor och "enlitenjackakannogvarabraatttamedutifallatt" på minst tre månader. Hopp i flipflopsen bara när man ska ut! Dessutom blir det ju en massa god frukt av all denna sol. Jag fullkomligt vräker i mig av mörkröda körsbär, stora saftiga meloner och knallgula silkeslena persikor varje dag. Det kan man tacka de 100 graderna för =)

Läsarrecept

Det har kommit ett bidrag till receptsamlingen. Det är från Fredrik som, hör och häpna, gör egen citronlikör. Detta låter mycket läskande. Här kommer instruktionerna till

limoncello, italiensk citronlikör, gör man så här:

3 dl strösocker
7 dl vatten
7 dl vodka
skal från 6 citroner.

Koka upp vatten och socker och låt koka i ca 5 minuter. Tvätta citronerna noga (köp gärna ekologiska!) och skala dem med en potatisskalare. Var noga så att du får med så lite av det vita som möjligt. Det kan nämligen göra limoncellon besk. Tillsätt citronskalen samt saft från 4 citroner till den varma sockerlagen. Häll i vodkan. Häll upp på steriliserad burk med lock. Låt stå svalt och mörkt i 20 dagar. Skaka på limoncellon en gång varje dag den första veckan. Sila av limoncellon och häll upp på flaskor. Servera väl kyld, lägg gärna in flaskan i frysen en halvtimma innan servering.


Tack snälla Fredrik för det! Jag vet också att Marina är en j***l på ostmackor och att Frida sitter inne på en avaocadosoppa, men de har ännu inte avslöjat hur de gör ;-)