Ett helt år

har gått sedan min intervju på amerikanska ambassaden i Stockholm! Idag är det precis 365 dagar sedan jag på rätt så darriga ben gick igenom säkerhetskontrollen där man både fick ta av sig skorna och lämna i från sig mobiltelefonen. Sedan skulle man gå till en annan byggnad där intervjuerna var. Det var noga att ma gick på trottoaren och inte genade över parkeringsplatsen, då hojtade vakterna åt en att gå på trottoaren som man hade fått instruktioner om. "Ordning" sa Bill. "Reda" sa Bull.

I vänthallen fanns blanka veckotidningar, TV och läsk- och godisautomat att roa sig med, men nästan alla satt ändå och stirrade rakt framför sig. Det enda som lättade upp den nervösa stämningen var när ambassadperonalen försöte uttala svenska efternamn. Ja, de flesta vet ju hur mitt efternamn låter på utrikiska: "Horrrbörrgg"

Jag fick först gå till en lucka rakt fram, utan att vänta faktiskt, kanske tyckte de att 18 månader var tillräckligt länge. Där fick jag lämna ifrån mig mitt pass och den numera enormt tjocka luntan med personbevis(3 sidor), äktenskapsbevis, läkarintyg, foton och en massa andra papper som jag inte ens kommer ihåg just nu.

Efter kanske en halvtimmes väntan (inte så länge) ropade en yngre tjänsteman ut genom sin lucka att det var dags för Mrs Horrrbörrg Cruz att intervjuas. Med tanke på hur in i minst adetalj undersökt jag hade känt mig under visumresans gång så blev jag uppriktigt sagt rätt förvånad över att jag inte togs in i ett avlyssnat rum med nakna glödlampor. bara för att inte blir obehagligt överraskad så hade jag förberett mig på att intervjun skulle bli riktigt hemsk, att jag skulle behöva bevisa att jag varken var kommunist eller flygplansterrorist. Men, vi fick bara stå där vid luckan och tjänstemannen småpratade på amerikanskt småtrevligt vis och slängde in sina frågor liksom i förbifarten. Inte mindre än tre gånger frågade han om bröllopsdatum och ibland vände han på fakta trots att han bläddrade i tjocka pappershögen mitt framför näsan. Först trodde jag att detta bara var en slags för-intervju och att jag snart skulle få gå in i rummet med "bad embassy officer" och "good embassy officer" men det blev aldrig så. Efter maximalt 10 minuter tyckte tjänstemannen att vi verkade vara ärliga människor som visste när vi hade gift oss och jag fick min ansökan godkänd!