Bullar

Jag var inne på ICA:s hemsida häromdagen och såg att det är kanelbullens dag på söndag! Då tror jag faktiskt att jag ska vara lite huslig på söndag och baka kanelbullar. Nu har jag lärt mig hur man ska bära sig åt med torrjäst också. Det går att köpa kanelbullar här också, men de är inte lika goda tycker jag.

Igår kände jag en litet regnstänk! Det var inte så illa. Svärmor längtar så mycket efter regn att hon skulle vilja att mamma tar med sig lite när hon kommer och hälsar på. Det skulle vara bra om hon tog med motsvarande en dags regn. Undrar vad tullen och homeland security skulle tycka om det.

Svärfar har för övrigt lagat bittermeloner med räksås till middag så jag tänker vänta och se om Brandon vill äta något annat, hehe.

Little Italy

Så var det läggdags igen. Är hemkommen från undervisningen i San Diego. Efter lektionerna tog B och jag en liten vända till Little Italy. Det är ett par gator stort stort område i down town som är befolkat av en hel del italienskättlingar och följaktligen är det proppat med trevliga restauranger och fik. Vi mumsade panini med mozarella, prosciutto (rättstavat?) och fikonmarmelad. Fikonmarmeladen gjorde verkligen det där lilla extra, jättegott var det. På motorvägen hem kändes det lite segt så vi spelade luftgitarr i bilen. Det kan man inte göra på stockholmspendeln.

Annars har fotbollssäsongen dragit igång (amerikansk fotboll alltså) och det finns de som ägnar hela lördagar och söndagar åt att titta på detta. Jättestora killar i jättestora tröjor och ganska små byxor som springer gatlopp med en oval boll under armen. Slå sig en hel del verkar de göra också. Ja, det var alltså min tolkning av denna sport.

Söndagskväll

är det här. Just nu sitter ni kanske i bilen eller på cykeln på väg till jobbet eller skolan, medan jag sitter här 9 timmar efter och snart ska gå och lägga mig. Lite knasigt är det ändå med så stor tidsskillnad. Här hemma håller vi också reda på vad klockan är i Manila och det hela har helt enkelt lösts med att man har ställt in ett par klockor på Manila- och Uppsalatid.

I fredags var det så varmt, 39 grader, att min dagliga promenad i förortsnaturen fick ersättas av lite motion i ett köpcentrum. Maken skulle på ett möte i närheten och hade vänligheten att släppa av mig vid South Coast Plaza. Jag letade efter födelsedagspresenter till systerdottern och innan jag var klar hade jag fått ihop nästan 10 000 steg på min stegräknare. Inte illa. Inte för att det var så häftig terräng men ändå. Sedan gick jag till bokhandelns kafé för att lektionsplanera, det var både trevligt och inspirerande att jobba någon annanstans än hemma för en gångs skull.

Igår åkte Brandon, Ben och jag till Costco för att storhandla. Eftersom vi kom hem med ett storpack italienska korvar kunde jag inte göra annat än laga en riktigt smarrig risotto till Cruzarna. Behöver jag säga att det är så himla härligt att kunna sitta i trädgården och äta middag fastän det snart är oktober!

Varmt och torrt

Torrt, torrt, torrt är det nu. Nästan 40 grader och varma vindar. Jag dricker flera liter vatten om dagen men är ändå torr i håret, torr i näsan och torr i ansiktet.

Vi var i hobbyaffären Michael's tidigare ikväll. Där hade personalen fullt upp att plocka upp dekorationer och annat till alla höstens helger. Det såg ganska roligt ut när halloweenmonstren, häxorna och skeletten trängdes med jultomtar och gulliga renar. Låtsassnö i påse hade de också.

Hurra!!!

Nu är hemsidan äääntligen färdig! Det känns så skönt. Det var mycket svårare än jag hade trott att skriva "seriös" engelska, men med Brandons fantastiska hjälp har det gått till slut och jag känner att jag får fram det jag vill ha sagt. Nästa steg är att sätta igång med att marknadsföra sig lite mer. Gå gärna in på www.swedishclasses.com och kika :)

I söndags hade maken och jag en heldag ute på vift. Han skulle träffa sin före detta chef i Long Beach för att diskutera ett frilansuppdrag (också hurra) och jag sade inte nej till att åka till LB. Under tiden mötet pågick roade jag mig med att gå i ett par affärer i down town. Down town Long Beach är riktigt fräscht och man har verkligen ansträngt sig för att det ska bli mer attraktivt för turister. Där är det också fler människor på gatorna, javisst - de går faktiskt, eftersom de också bor där. Hur som helst, jag gick till Nordstrom Rack (det tar emot lite att uttala "Nordstrom" på amerikanska)och shoppade loss. Vanliga är ungefär Kaliforniens motsvarighet till NK och på Nordstrom Rack hamnar de plagg som inte blivit sålda under säsongen. För 50 dollar fick jag ett par svarta byxor och två toppar, för två månader sedan hade jag fått punga ut med 180 dollar för samma out fit. Jag blev hur nöjd som helst med mina fynd!

Efter ett tag blev killarna hungriga så vi gick till en thairestaurang och fick i oss lite lunch. Det var ett av Brandons gamla favoritställen i Long Beach och det förstår jag. De hade jättegod pad thai och en hel del andra smaskiga rätter som jag inte minns namnet på.

På kvällen träffade vi Alex och Cynthia för att käka middag och bowla. Det måste ha varit något problem med golvet i bowlinghallen eftersom ingen av oss riktigt fick till de höga poängen ;) Killen på banan intill hade däremot en väldigt intressant och framgångsrik spelstil. Han tog sitt klot under armen, sprang fram till banan och liksom schvungade det sidledes. Det såg väldigt klumpigt ut men han fick jättehög fart på klotet och en hel del strike.

Nu är det dags för mig att ta min promenad. Det är fortfarande jättevarmt ute men det blir mörkt redan vid sjusnåret så det är bäst att skynda sig ut.

Kram på er!

San Antonio Fiesta

är en av årets största tilldragelser här i Anaheim Hills. När Brandon pratade om att vi skulle gå till katolska kyrkans fest och spela bingo så blev jag väl inte så där vanvettigt sugen. Lite förvånad blev jag också när festprissen Rick grävde fram ett par kyrkbingopennor åt oss. Jag kände mig minst fyrtio år äldre när jag lade dem i handväskan.

När vi kom till fiestan visade det sig vara en helt vanlig gatufestival, men i kyrkans regi och därför går också hela förtjänsten dit. Det fanns en hel del mat att köpa, filippinska vårrullar samsades med tyska korvar, amerikanska burgare och mexikanska burritos. Alkohol var det också gott om och efter varsin extra stark margarita vågade maken och jag oss till tivolit där åkte vi klassikern "Zipper". Denna åkattraktion såg inte så mycket ut för världen nerifrån marken, men efter att ha snurrat runt och hängt upp och ner några gånger var vi inte så kaxiga längre. Efter detta tilltag lugnade vi ned oss med öl och bingo. Lokalen var i stort sett fullsatt och man fick nästan slåss om platserna och med tanke på att man kunde vinna upp till 250 dollar så var det ju inte så konstigt. Vi vann tyvärr inget utan avrundade kvällen med en klassisk amerikansk festivaldessert - funnelcake.

Fredagsmys

Är precis hemkommen efter en efterlängtad långfika med Michaela. Det är så härligt att ses och bara prata svenska i timme efter timme. Efter fyra timmars konstant pladdrande gjorde vi ett litet besök i nya vegan-homeopat-rättvise-organisk-affären Mother's market. Det mesta var jättedyrt men jag köpte i alla fall ett par chokladkakor till förmån för djur och natur. Chokladen var inte så jättegod visade det sig men nu har jag i alla fall skänkt brunbjörnarna och regnskogen 18 cent vardera :)

Ny träningsform

Igår kväll fick jag mig ett rejält träningspass. Brandon och jag skulle ta en cykeltur utmed floden men det visade sig strax att B hade fått punkterin så han tog sin skateboard istället. Det blev ett väldigt sparkande för honom så efter ett tag bestämde han sig för att åka snålskjuts på mig. Han höll sig i min sadel och lät sig dras helt enkelt. Det blev lite som en omvänd variant på Bär din fru över axeln-tävlingarna som de har i Finland. Undrar vad Anna Anka skulle tycka om denna träningsform?

Farligt eller inte

Att titta på de lokala nyheterna kan vara ganska skrämmande. Särskilt ABC visar bara olyckor, mord, bränder och andra hemskheter hela dagarna. Jag undrar i mitt stilla sinne om det är högre brottslighet här än hemma eller om man bara blir uppskrämd av TV. Vi bor ju just nu i den lugnaste villaförort man (jag) kan tänka sig (mig)men ändå öppnar man inte ytterdörren om man får oväntat besök (ingen idé för Gevalia att göra reklam här alltså)eller tar exakt samma promenadrunda varje dag, bara i fall att. Läste också på Facebook om hur en bekant till B och mig tränar kidnappningscenarier med sina barn. Undrar om det är jag som är naiv eller om det är kalifornierna som är väldigt skrajsna av sig?

Helgen

Helgen förlöpte riktigt lugnt här i Orange County. Lördagen ägnade the Cruzers mestadels åt att möblera om, vilket innebar att Bens och Brandons kontor bytte plats med varandra. Bens rum är lite större så nu får vi plats både för Brandons verkstad och ett skrivbord åt mig. Det har kanske känts lite väl slappt att sköta svenskundervisningen från sängen :)

Nu är jag nyligen hemkommen från San Diego efter några timmars svenskundervisning där. Barnen var något vildare idag än vad de var förra veckan men de pratade också mer svenska :) Innan hemfärden passade vi på att mumsa tacos (jag tog fish tacos förstås) i mysiga University Heights.

Drive-in, drive-up, drive-through

Här i Kalifornien är det många saker man kan göra utan att lämna bilen. Det finns drive up-bankomat, drive through-snabbmat, drive through-spritbutik (längre från Systembolaget kan man väl knappast komma), drive through-apotek och så förstås drive in-bio.

Igår kväll tyckte Brandon att det var dags att ta mig med till en drive in-bio. För sju dollar per skalle kunde man se både två och tre filmer om man orkade. Däremot var det strängeligen förbjudet att tända brasor eller grilla korv, om man nu hade tänkt göra det. Vi pyntade och rullade sedan in på själva bion som såg ut som en helt vanlig parkeringsplats bortset från att alla parkeringsrutor lutade för bästa möjliga sikt.

Efter att ha hittat en bra plats höjde vi mysfaktorn på pick-upens flak med kuddar och filt och gjorde ett besök i kiosken där vi köpte varm choklad och popcorn. Vi rattade in ljudet på bilradion och när filmen (en typisk sommar-B-skräckis) började var det svalt och skönt uppe på trucken.

Bröllopsbilder

Höst i luften

Det verkar kanske konstigt, men trots att det fortfarande är över 30 grader varmt om dagarna så känner man att det är höst i luften även här. Höst betyder kortare dagar, solen går nu ner vid 7-snåret, varma vindar och torr luft. På kvällspromenaden vid Santa Ana River upptäckte jag också att en del löv har börjat falla. Kanske var det höstkänslan som gjorde att maken och jag ställde oss och bakade muffins när vi kom hem. Denna gång blev det med hallon och chocolate chips.

Labor Day

Idag har vi helgdag här i Amerikat. Labor Day firas kanske inte så hårt när det är den högsta arbetslösheten sedan 1930-talet, men många passar ändå på att hitta på något kul denna långhelg.

Igår eftermiddag åkte jag, Brandon och brorsorna till Old Towne (ja, det stavas så) Orange och gick på matfestival som anordnas varje Labor Day Weekend. Om ni undrar hur det ser ut i Old Towne Orange kan ni dra er Forrest Gump till minnes. Parken där Forrest sitter med sin chokladask är nämligen torget Orange Circle i Orange.

Hur som helst, på matfestivalen kan man äta mat från jordens alla hörn, eller i alla fall många av dem. Där fanns Irish Street, Australian Street, Italian Street, English, German, Dutch, Swiss, Japaneese, All American och Mexican Street. Det fanns också både Danish Street och Norweigan Street - och mitt emellan dem låg Polynesian Street. Alla matstånden drevs av någon kyrka eller annan förening och pengarna gick till välgörenhet. Grekisk-ortodoxa kyrkan drog in fett med dollar på sina delikatesser, men så var också deras grillspett väl värda sin kötid. Till dessert provade vi några danska äbelskiver som inte direkt smakade äpple, men var goda ändå.

På hemvägen var vi bara tvugna att titta till Angie och se hur mycket hon hade växt. Hon hade blivit större (nästan fyra kilo nu) så klart och klarade sig faktiskt från att kissa på golvet denna gång, trots att hon blev otroligt upphetsad över att vi kom.

Bröllop på Orange Hill

Sent i fredags eftermiddag var det dags för Chris och Laura att gifta sig. Bröllopet var litet med amerikanska mått mätt, ungefär 70-80 gäster, och hölls på en resaturang här i närheten som heter Orange Hill. Som namnet avslöjar ligger restaurangen högst upp på en kulle med utsikt över Orange County. Själva vigselakten hölls ute på terassen i den fortfarande brännande heta eftermiddagssolen och var väldigt personlig och intim. Brudparet hade valt att inte ha några religiösa inslag utan lät istället en sandceremoni symbolisera deras förening. Alla gäster hade innan de satte sig hällt grön och brun sand i två olika vaser och efter att ha avlagt sina äktenskapslöften hällde Laura och Chris samman sanden i en och samma vas.

Efter vigseln följde fotografering för brudparet och och coctails och snacks för gästerna. personligen läskade jag mig med en Mai Tai medan jag minglade med damerna från möhippan och njöt av den fantastiska utsikten. Säga vad man vill om smog och brandrök men vackra solnedgångar blir det i alla fall :)

Snart var det dags att sätta sig till bords varpå kvällens DJ/MC/toastmaster/brudtärna presenterade hela bröllopssällskapet - brudtärnor, best man och marskalkar spatserade in i middagssalen under applåder och visslingar. Sist men inte minst gjorde förstås brudparet storslagen entré! Innan maten serverades hölls alla tal, roligast var best man Aikis tal och mest rörande var brudgummens mors.

Maten var jättegod men Brandon hade lite otur med allergener denna gång. Bland aptitretarna undvek han vant räkorna friterade i kokos men råkade å andra sidan smaka på en liten sak med krabbfyllning :( Förrätten bestod av en variant på Waldorf-sallad så det gick också bort på grund av valnötterna. Som tur var serverades salladen med ett smaskigt bröd. Till huvudrätt fick man lax, oxfile - eller både och. Allt serverades nämligen på samma tallrik. Riktigt fiffigt faktiskt.

Så snart allas tallrikar var rensade var det dags för brudparets första dans! De inledde traditionellt med en stilla vals, men bytte till allas stora förtjusning snart både koreografi och musik och rev av ett nummer till Justin Timberlakes "Sexy Back". Efter detta bejublade framträdande var det dags för så kallad money dance, alla gäster som hade lust fick med en sedel av valfri valör i handen ställa sig i kö för att dansa med brud eller brudgum.

Dansen och drinkarna fortsatte några timmar till och utsikten blev bara vackrare och vackrare.

San Juan Capistrano

Igår eftermiddag blev det utflykt! Efter en produktiv förmiddag bestämde sig make för att åka till San Juan Capistrano och ta bilder tillsammans med sin fotografkompis Diana från Texas. Diana är en energisk kvinna i 60-årsåldern som har pensionerat sig och flyttat till Orange County ett tag för att ta hand om sitt barnbarn. När hon inte tar hand om den lilla så fotograferar hon, målar och går diverse konstkurser. Brandon frågade Diana var hon får all sin energi ifrån, varpå hon småleende förklarade att det underlättar att maken är kvar på ranchen och är tvungen att laga sin egen mat.

San Juan Capistrano ligger bara 45 minuters bilfärd från suburbia där vi håller hus, men för mig var det som att komma till Mexico, eller ja, åtminstone "Mexico för nybörjare". Hit kommer massor av turister för att besöka Mission San Juan Capistrano från 1776 och "Gamla stan" - Los Rios. Kyrkan var hade stängt när vi kom, men vi knatade runt i Los Rios och tittade på de gamla husen som folk fortfarande bor i. Brandon och Diana hade hur mycket som helst att fotografera däribland ett par strutsar och ett lamadjur på stadens minizoo.

När fotosessionen var slut och svetten lackade tog vi en sväng till det välmående Dana Point för att andas havsluft och få lite sand mellan tårna. Med tanke på utsikten kan jag förstå att villorna där ligger i 10-miljornersklassen (dollar alltså). Undrar hur många timmar jag måste undervisa för att ha råd med en sådan?

Första lektionen

Igår började jag som sagt mitt nya uppdrag i Svenska skolan i San Diego. En del "Svenska skolan" utomlands är till för barn med utlandsstaionerade föräldrar. Skolan följer svensk läroplan och är uppbyggd så att barnen ska vara smidigt när de kommer tillbaka till Sverige. Svenska skolan i San Diego är mer än intresseförening för barn och föräldrar med svensk anknytning. De flesta barnen har en svensk förälder, oftast mamma, och har bott större delen av sitt liv i USA eller i något annat land. Min kollegas barn är till exempel födda i Hongkong och flyttade till Kalifornien innan de nådde skolåldern. Syftet med skolan är framför allt att medverka till barnens svenska kulturarv och att ge dem muntlig träning i svenska. De skriver och läser också, men det muntliga är viktigast.

En eftermiddag i veckan ska jag träffa min klass som består av tretton killar och tjejer mellan sju och nio år. Den stora åldersskillnaden och de väldigt skiftande kunskaperna i svenska gör det inte lättjobbat precis, men det har man ju löst förut. Den äldsta är nästan tio år och har två svensktalande föräldrar medan den yngsta snart ska fylla sju och har en svensktalande pappa (som inte pratar så myckets svenska med honom).

Vi har undervisningen i Grace Lutheran Church and School och jag måste säga att jag har haft bättre klassrum till förfogande ;) Innanför ett par mörka tunga dörrar fanns ett ganska kalt seminarierum med en gammal kyrkbänk att sitta på under mellanmålsrasten. Nåväl, det var inte alltför varmt i alla fall och barnen verkade trivas ändå.