Födelsedag!

Igår kväll somnade vi alla före elva, riktigt trötta efter en dag med späckat schema. Vi bodde på hotell Mariott i La Jolla, San Diego. Sängarna var riktigt, riktigt sköna och jag vaknade utsövd vid halv åtta.

Mamma var så gullig och släpade med alla presenter från Sverige till San Diego. Hon tycker att man ska få paket på morgonen även om man är vuxen. Och tänk - jag fick precis det jag ville ha :) Efter presentöppningen stärkte vi oss med kaffe och bagels och ställde sedan in siktet på Sea World! Jag hade köpt biljetterna på nätet så vi kunde världsvant glida förbi kön (som i och för sig inte direkt var milslång en måndagsförmiddag i oktober, men ändå). Vi tittade på sjölejon och delfiner, åkte låtsashelikopter och berg-och-dalbana, och sist men inte minst gick vi förstås på späckhuggaren Shamus show!

Sedan var det dags för mig att jobba i Svenska skolan ett par timmar och Brandon och mamma drack kaffe och beundrade orkidéer i Balboa Park under tiden. De kom och hämtade mig efter jobbet och vi körde norrut mot Orange County. Vi var lite småhungriga så i Oceaside svängde vi av motorvägen och stannade på Café 101. Det var dinern från 1928 som B och jag åt på en gång i augusti, på väg till galoppen i Del Mar. Vi mumsade först lite sandwich och sedan ville jag förstås avsluta födelsedagen med en dessert. Jag beställde in något som tydligen var en riktig amerikansk klassiker - brownie sundae. Jösses - det var nog den maffigaste efterrätt jag har skådat, och ätit. Så här tror jag att man lagar den: Värm en kvadratdecimeter stor brownie, lägg på två tennisbollsstora kulor vaniljglass, häll över rejält med chokladsås och toppa med vispgrädde. Tur att vi var tre som delade denna magnifika skapelse. Trötta som vi var blev mamma och jag alldeles småflicksfnittriga och tog kort på vår brownie sundae, bara för att den var så komiskt stor. Servitrisen såg lite undrande ut så vi skyllde på att vi var från Sverige och aldrig hade sett något liknande. Barnsligt gott var det i alla fall och kalorierna gör vi nog av med imorgon när det bär av till Disneyland!

Söndag i San Diego

I söndags förmiddag åkte vi som planerat till San Diego. Först på schemat stod lunch på Savanna grill med Mays släktingar. Hon har länge funderat på hur hon skulle arrangera så att jag, Brandon och nu också mamma skulle få träffa dem. Av någon anledning verkade hon mer nervös än mamma och jag var. Vi planerade helt enkelt att le och se snälla ut. Innan vi åkte fick jag en lista av Ben med namn och släktskap. Vi skulle träffa Uncle Cesar & Auntie Ofelia (som för det mesta kallas Auntie Oping)+ deras barn och barnbarn, Uncle Virgilio & Auntie Melba (eller "Viyo" & "Ipa") + deras barn och barnbarn. Dessa båda onklar är Mays morbröder. Uncle Cesar som är äldst var lätt senildement och hade för sig att han var hundra år. Han drog den ena historien efter den andra om hur bra han kör bil trots att han är hundra år. Till lunchen kom också Mays ena bror med familj. Totalt var vi 24 stycken och vi fyllde en ganska stor del av restaurangen. Efter ett par timmar med glatt tjatter, god mat, lite utfrågning om Sverige var det dags för släktingarna att byta exotiska frukter med varandra. Guava byttes mot kalamansi och sharonfrukt i bakluckan Tita Carols mörkgrå Mercedes. Alla pussades och kramades igen varpå mamma, Brandon och jag åkte in till stan.

Vi tog en kort rundtur i downtown och därefter körde vi till Old Town. Jag gillade verkligen Old Town när B och jag var där i augusti, så det var kul att ta med mamma dit. Vi strosade runt och tittade i butikerna. Mamma shoppade både hatt och cigarr innan det blev dags för kaffepaus på plazan. Vi avnjöt en churro och kaffe medan vi lyssnade på en liten mexikansk orkester som spelade. En av damerna i publiken hade förfriskat sig med margaritas och bad om att bli värvad av bandet. Hon viftade med sitt stora glas medan hon sjöng för full hals tillsammans med orkestern. Hon sjöng inte alls illa, men när hon hade satt sig igen såg jag ur hennes kompis slurpade i sig resten av drinken i smyg.

Snart kom vi på att vi ville se lite av havet innan mörkret föll så vi skyndade tillbaka till bilen. Vi hann precis ut till Torrey Pine och fick njuta av havsutsikten i solnedgången. Lika vackert som alltid!