Safari i Anaheim

Det finns många djur här i förorten, och då menar jag inte bara miniatyrhundar med ryggsäck, nej det finns vilda djur också.

Först och främst har vi de söta djuren. När jag går på kvällspromenad stöter jag på drösvis med vildkaniner, som faktiskt inte är alls särskilt rädda av sig. Det har också hänt att jag har sprungit på en coyote, den ser lite ut som någonting mitt emellan en varg och en schäfer. Den bryr sig inte särskilt mycket om människor, utan tittar mest efter bilar och efter de där söta kaninerna förstås.

För det andra har vi de lustiga djuren. Stinkbaggen är ett av dem. Det är en ganska stor skalbagge som ser ut att vara för tung för sig själv att bära. Om man skulle råka skrämma den så lyfter den upp sin stora skalbaggerumpa och sprutar ut något stinkande. Jag har inte sjäv fått erfara detta ännu men Brandon har berättat varför man inte ska skrämma stinkbaggar. Ödlorna är också roliga. De ser alltid så förnärmade ut när man kommer. Ska hon komma och gå just här när jag har det så skönt i solen, verkar de tänka. De snörper på munnen och pilar iväg.

Till sist har vi de läskiga djuren. Spindlar finns det så det räcker och blir över. De allra flesta är ofarliga för människor (det har jag förhört mig noga om) men man får alltid deras förbannade väv i ansiktet och på armarna! De gillar att vara inomhus också och passar man sig inte kan de krypa in i ens kläder om man har slängt dessa på golvet. Detta vet jag nu eftersom jag har fått ett spindelbett på vänsterlåret - inga fler byxor på golvet här, det straffar sig direkt. Men läskigast är nog ändå fladdermössen. Om man är ute vid floden i skymningen kan man se dem flyga högt och lågt jagandes efter insekter. Ibland flyger de så lågt så lågt att man tror att de kommer att landa i håret. Huh!