Jag är tillbaka!

Javisst, jag är tillbaka både i Anaheim efter närapå två veckor semester i Sverige och också på bloggen efter lite skrivkramp.

I måndags var det ett helt år sedan jag landade på LAX med två IKEA-lådor i släptåg. Resan till Sverige var ju lite strulig. När vi skulle byta i Newark fick vi jogga fram och tillbaka över flygplatsen med handbagaget för att hitta rätt incheckningsdisk. Därefter visade det sig att piloten blivit sjuk och vi fick vänta i tre timmar på en ny. Brandon hade tagit en sömntablett för att bli sömnig lagom till vi skulle lyfta. Nu sov han som ett barn sittandes på de hårda stolarna vid gaten i stället. Väl i Sverige hann vi preciiiis landa innan vulkanaskan spred sig alltför mycket.

Tillbaka i LA var det riktigt nice att kunna glida igenom green card-kön där homeland security nästan orkade kosta på sig ett leende. Först såg vi kön för turister och tänkte "Nä, fy faan", men kom till vår stora glädje på att vi båda två kunde genom kön för citizens och permanent residents. Det var stor skillnad mot tidigare resor när man nästan har stått i givakt och med darrande underläpp gett passpolisen högra handens fingeravtryck. Jag fick visserligen ge fingeravtryck och ta foto denna gången också, men kön var kort och personalen trevlig.

Första veckan här har varit varm och skön, cirka 80 (nästan 30 C) på dagarna och härliga 72 (22,2222 C) vid tiden för min kvällspromenad. Jag har jobbar som en liten tok och haft både nya och gamla elever :)

Under tiden vi var i Sverige har Tito Dexter (mobror Dexter) och Tita Viol (moster Viol) kommit på besök från Filippinerna. De har varit i San Diego några dagar, men nu är de tillbaka och det smattrar av tagalog i huset. Jag tycker fortfarande att det låter "pokpokpokpok" och "nangngangnang" när de pratar även om jag faktiskt förstår enstaka ord. I eftermiddags var de på Costco och handlade och nu vill de ta tre, fyra grillade kycklingar med sig hem. Låter lite tungt tycker jag.