lördag 30 januari 2010

Potty mouth på kattjakt

Igår eftermiddag bidde det, i stället för den sedvanliga promenaden här i grannskapet, en liten hike i närliggande friluftsområdet Santiago Canyon. Rick skulle fredags-hika där med sin kompis Eddie, eller "potty mouth", som han med all rätta benämnde sig själv. Eddie var lite av en karikatyr på européers nidbild av gapiga amerikaner ;-) Hade han varit i TV hade inte mycket blivit sagt, för många var de f-ord, p-ord och t o m n-ord som gled över hans läppar. Mig talade han mest om i tredje person. Han vände sig till Brandon och frågade om "hans fru" var mormon/ rasist/allmänt känslig för grovt språkbruk innan han började orera. Han räknade i alla fall med att jag alldeles själv kunde svara på frågor om vilka vilda djur det finns i Sverige och visst är det så att naturen är mycket vackrare där? Vidare fick vi veta hur mycket han tjänar nu, hur mycket han tjänade före lågkonjunkturen, att hans ex-fru är bipolär, att samma ex-fru hade "dickat runt" i Las Vegad för underhållet, att han nu skulle gifta om sig med en 1.80 lång 25-årin (jättesnygg faktiskt), att hans pappa är inne på sitt tredje äktenskap och har köpt en stor båt och bor i New Jersey. Mycket information på en och en halv timmes hike. Nåja, inte min typ som ni förstår, men jag försökte se det som en kulturantropologisk studie. Typ.

Eddie och Rick friluftsvandrade på sitt eget sätt kan man säga. Med sig hade de en ryggsäck full med Budweiser och ett paket cigaretter. Rick var som vanligt den som skuttade över stock och sten snabbast av alla, cigaretterna till trots.

Lite vilda djur gjorde hiken extra spännande denna gång. Först stod vi nästan öga mot öga med en hjort och hennes kid och inte långt därefter hittade vi färska spår efter både "bob cat" och bergslejon. Vi tyckte att det prasslade misstänkt i buskarna och delar av sällskapet hoppades nog på att det skulle vara ett kattdjur där inne. Vi indiansmög runt busken en bra stund, men ingen kissemiss. Det gjorde inte så mycket tyckte jag, jag behöver nog bo här lite till innan jag känner mig redo för att slåss med ett bergslejon :)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Om Eddie var något av en karikatyr av amerikaner, hade han inte med en knippe höghastighetsvapen då? Att göra pölsa av ev. bergslejon, alltså.

På tal om karikatyrer - en kompis berättade detta för mig i går. Q: Hur vet man att man är i Göteborg? A: Man sitter på spårvagnen (tydlig vink redan!), det ringer i grannens mobil, han har måsskrik som ringsignal och han svarar "Hej, det är Glenn". En inte helt långsökt kombination här, faktiskt... ;-) /Fredrik

Sara H Cruz sa...

Nja, inga höghastighetsvapen men en liten fickkniv som han fällde ut så fort vinden prasslade i buskarna. :D

Måssignal (måsskriksringsignal)på mobilen? Haha, vad roligt! Har du skaffat det ännu?

I sa...

Vilken upplevelse! Jag gillar det där med öl och cigg som proviant. Undrar om det är något slags nollsummespel där ölen och ciggen liksom tar ut effekten av motionen man får...