Fånge i förorten

... höll jag på att bli igår. Maken och jag var ute på vår sedvanliga kvällspromenad. Vi kände oss lite djärva så vi vek av från vår vanliga rutt och började följa en promenadslinga i en park (med park menas naturområde utan hus där man får promenera). Parken heter Deer Park, men borde kanske döpas om till Frog Park eller Rabbit Park eftersom det är dessa djur man oftast stöter på.

När vi skulle vända om bestämde vi oss för att ta en annan väg tillbaka. Eftersom det inte finns någon allemansrätt här kan det vara lite klurigt att veta var man får gå eller inte, men vi resonerade oss fram till att det var ok att följa den väg som vi hittade. Det fanns ju ingen förbudskylt i alla fall. Den sista biten av vägen som ledde upp till ett bostadsområde var jättebrant, jag gick nästan dubbelvikt uppför backen och det var svårt att se vad som fanns där uppe.

Snart blev vi dock varse att vägen slutade just med en grind i en trädgård och att det var förbjudet att passera. det kunde man alltså läsa sig till från andra sidan. 500 dollar i böter och eller upp till 6 månaders fängelse. Oj då. Brandon förklarade dock att det var staten som ägde marken och inte de som bodde i villan. Puh! Ingen skulle alltså komma utrusande ur kåken och blåsa en skur hagel i i rumpan på oss. Så vi fortsatte förortsgatan fram och upptäckte snart att vi bakvägen hade lyckats ta oss in i ett låst område. Typiskt! Vissa av villakvarteren är alltså inhägnade och man behöver kod både för att ta sig in och ut. Vi var fast! Vad göra? Klättra över en tremetersgrind? Gå tillbaka och ännu en gång passera den ilskna skylten? Jag var inte så sugen på att klättra så det fick bli alternativ nummer två.

Om ni vill veta mer om hur det är i en amerikansk villaförort ska ni se filmen Over the Hedge (På andra sidan häcken). Ett litet smakprov finns här:
http://www.youtube.com/watch?v=ZOOICh1K1og&feature=related

Kram