Anaheim Time
* Skär ett halvt kilo färskpotatis i kvartar. Koka.
* Blanda ca 1/2 dl olivolja, rivet skal av en citron, saft av en citron, salt, peppar och lite hackad bladpersilja
* Knaperstek 3-4 skivor bacon. Låt rinna av på hushållspapper. Skär i små bitar.
* Smula eller skär ca 100 g fetaost i bitar.
* Blanda samman alltihop medan potatisen fortfarande är varm.
Smaklig måltid!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Mums! Låter gott! Kan du inte lägga ut receptet på baguetterna också? (med salami i om jag minns rätt...)
Tänkte på det där du skrev om att byta hemmiljö och land. Jag har iofs. inte bott utomlands i egentlig mening (såvida house swopping sverige-england under barndomens sommarlov räknas förstås), men när jag flyttade till Lund för att plugga för 10 år sedan upplevde jag det som väldigt exoktiskt. Trots att det var samma land så kändes det som att vara utomlands. Skånska på landsbygden är nästan som ett eget språk och tar tid att lära sig, mentaliteten är annorlunda, geografin och topografin ser helt annorlunda ut än i sörmland och det var - tro't eller ej - en del sociala koder som var annorlunda. Det mesta var positivt, men en del var himla jobbigt såklart. Vissa dagar ville jag bara åka hem pronto och undrade verkligen vad jag gjorde där och varför. Jag tyckte att korridoren var äcklig, de som bodde där rejält puckade och studierna både svåra och tråkiga, men så rätt som det vara så träffade man lite folk som man så småningom kunde ringa spontant till och så upptäckte man att Skåne är både vackert och trivsamt och man lärde sig att både prata och förstå skånskan, ha-ha! Hur det än var, och trots allt som var jobbigt så ångrar jag inte en sekund att jag valde att bo där i 2 1/2 år och är allt bra sugen på att flytta dit igen.
Stor kram till dig från Annica
... och just det: en viktig lärdom jag drog ifrån både mina Lunda- och Uppsalaår är att jag vet att jag fixar det. Jag klarar att bygga upp en ny bekantskapskrets, jag fixar att bo på olika ställen under vitt skilda förhållanden, jag är kapabel att försörja mig även om det inte är drömjobbet alltid, jag kan somna på natten (om inte så köper jag en påse godis och kollar på mysiga filmer) och jag VET nu att det tar ca 1/2 år att "rota sig" och träffa lite egna vänner. Känns skönt att luta sig emot när man liksom glömmer att man kan det...=) Anniques
Skicka en kommentar