Stod precis och skulle dra på mig träningsbrallorna för att gå på promenad när det började regna. Argh! Nåja, det blir i alla fall väldigt grönt och fint! Gräset börjar växa igen så fort det kommer lite regn så man kommer nästan i vårstämning :)I går var solen framme i och nästan alla barnen i Svenska skolan pallrade sig till lektionen. Vi pratade om svenska kungahuset lite grand och om att prinsessorna ska gifta sig i år. De tyckte att det var jättekonstigt att Victoria måste gifta sig först och att Madeleine hade varit tvungen att vänta. Sedan uppstod lite frågor som man knappt själv kan svara på. Vad händer om varken Victoria, Carl Philip eller Madeleine vill ha barn? vem blir regent då?

Annars har jag mest varit hemma och undervisat online. Det är ganska märkligt egentligen - jag sitter här och pratar med svenskstuderande i hela världen som alla har olika anledningar att lära sig! Ett axplock:

Revisor i London. Gillar svensk schlager och Prins Carl Philip :)
Art director i Chicago
Data-någonting-kille i Stockholm/från London
Skotsk arborist (=trädvårdsspecialist) i Ljungbyhed
Läkare i Bayern
Ekonom på vattenreningsverkstillverkare i Moskva

85 besök

har det varit på bloggen senaste veckan och därmed blir det också 85 dollar till Läkare utan gränser. Tack alla som har varit inne och läst.

Regnet har fortsatt vräka ner. Igår förmiddag såg det helt ok ut, men jag hann kanptt avsluta meningen "Jag tror att jag tar en promenad även om det regnar lite" så öppnade sig himlens portar. Det fick bli en klassisk amerikansk träningsform istället - promenad i köpcentrum. Jag såg faktiskt ett par stycken där som var utrustade i joggingbyxor och svettband, så jag var inte den enda som försökte röra på mig trots ovädret.

Nu är det dags för mig att sussa. Natti natti!

Regn, rusk och spökelever

har det varit och kommer att vara hela veckan. Vi får hoppas att det regnar av sig tills pappa och Maja kommer i början av februari. Däremot är det ganska bra för arbetsmoralen att solen inte skiner. Jag har ägnat veckan åt en del nya kursdeltagare och åt en del teststudenter. Tyvärr finns det många s k spökstudenter ute på nätet. De skriver anmäler sig till testlektioner och dyker sedan inte upp. Morr morr! Det verkar som att det går ungefär två spöken på en seriös så man kan aldrig riktigt veta.

Cirkus, förlovning och födelsedag!

Hej vänner!
För min del har det varit en hädelserik vecka. Har inlett kurs med några nya svensksugna personer från bland annat Moskva, Melbourne och Wien.

Sedan svärmor åkte till Filippinerna har det ätits lite mer bacon här i huset och städats lite mindre ;-)

I går kväll satte sig hela gänget (Ben, Bradon, Rick, Robert, Kristen och jag) i minibussen och åkte till Cirque de Soleils föreställning i Irvine. Biljetterna var Rob och Kristens födelsedagspresent till Ben som fyller år idag. Cirque de Soleil har en fast föreställning i Las Vegas sedan ett tiotal år tillbaka men just nu turnerar delar av ensemblen runt staterna. Där var clowner, trapetskonstnärer, balanskonstnärer och mycket mer. Det som imponerade mest på mig var dock tre yogadamer i kroppsstrumpa. Hade de inte haft huvuden (?!) hade man verkligen inte kunnat se vad som var fram och bak på dem! En av dem låg i sitt finalnummer med huvudet och överkroppen mot golvet medan hon böjde underkroppen helt och hållet och liksom promenerade/sprang över sitt eget huvud! Lika märkligt som det låter var det. Hon såg ut som en spindel. Det andra storslagna numret var två herrar som sprang i ett varsitt gigantiskt hamsterhjul som snurrade uppe i luften. Hamsterhjulen satt ihop som en åtta och hela mackapären snurrade runt samtidigt som de sprang och hoppade inne i varsitt hjul. När de skuttade som mest så ångrade jag faktiskt både att jag hade dragit i mig en stor mugg kaffe i första akten och att jag inte hade orkat stå i den långa toalettkön i pausen. Jag hoppades också att killarnas mammor inte satt i publiken för detta såg riktigt farligt ut, och de hade inga säkerhetslinor eller nät överhuvudtaget.

Idag är det alltså Bens födelsedag. Han fyller 61 och vi firade med pansit (nudlar), lumpia (vårrullar), revbensspjäll och förstås Swedish kladd-cake. Denna gång piffade jag upp kakan med rivet apelsinskal och rostade hasselnötter. Angie var med förstås, men hon var ganska trött idag eftersom hon hade lekt i hundparken hela dagen. Hon trodde att Bens guava-frukter var tennisbollar och gällde högljutt när hon inte fick leka apport med dem. Under middagen fick vi tillfälle att diskutera Robert och Kristens kommande bröllop! Robert friade på nyårsafton! Jag har inte kunnat berätta något tidigare eftersom Robert har förväntats berätta för mamma May först av alla. Rick som visste om det hela redan innan ringen var köpt har dock inte kunnat hålla sig utan berättade för oss här i huset redan på nyårsdagen :) Så vi gick runt någon vecka och låtsades som ingenting medan May vänatde p att få Telefonsamtalet från Robert.

Världen och resten av världen

Som jag har nämnt tidigare så är ju nyheterna här i US of Alien nästan alltid lokala eller väldigt lokala. I morse lade jag märke till en annan rolig sak som spär på myten(?) om omvärldsfrånvända amerikaner. Väderrapporten i The Orange County Register (motsvarande Uppsala Nya Tidning eller Närkes Allehanda) delar upp jordklotet i "The Nation", "The World" och "The rest of the world". Världen består enligt Orange County Register av de största kanadensiska städerna och en handfull mexikanska inklusive några populära turistorter. I "resten av världen" hittar vi större delar av Europa bland annat. Undra på att man får förklara skillnaden mellan Nederländerna och Norge.

Hjälp mig hjälpa

Vissa dagar är man extra glad att ha tak över huvudet. Jag satt och tittade på CNNs reportage från Haiti i flera timmar igår kväll och kan inte släppa tanken på hur otroligt hårt drabbat och fattigt detta land är. En reporter beskrev hur mammor redan innan katastrofen matade sina små barn med lera. De vet att det inte innehåller någon näring men det fyller i alla fall magen för en stund. Extra tänkvärda blev bilderna och berättelserna från Port-au-Prince när de varvades med de gamla vanliga reklampauserna. Vilken bil är bäst? Vilka hundkex är godast? Och är det inte dags att köpa en luftdoftare som reagerar på rörelse? Hmm. Vad kan man göra? Det enda jag kan göra är att skänka pengar till Röda Korset eller någon annan organisation som kan hjälpa människorna i Haiti. hur mycket ska man skänka så? Hu rmycket kan jag avvara? Det är svårt att säga så därför har jag bestämt mig för att skänka en dollar per besök här på bloggen från och med imorgon och sju dagar framåt. Så gå in på bloggen och hjälp mig hjälpa!

Trevlig resa mamma May!

Idag var det dags för svärmor att packa det sista och sätta sig på 13-timmarsflyget till Manila. Hon ska vara där i åtta veckor och hälsa på familjen. Brandons mormor fyller 89 om ett par veckor och behöver tillsyn mer eller mindre dygnet runt. Hon är diabetiker men pillar i sig både det ena och det andra så fort man vänder ryggen till. Mormor delar huset med Mays lillasystrar Sandra och Grace.

Filippinos som har flyttat utomlands får ta med sig mer bagage än andra in i landet. De får fylla en sk balikbayan-box ("balikbayan" betyder någon som har flyttat från Filipppinerna) som är stor som en flyttkarton ungefär. På flygplatsen kunde man lätt hitta vilken incheckningsdisk som tillhör Philippine Airlines eftersom alla i kön har sina stora lådor fulla med grejor. Lådan måste sedan stanna i tullen i Manila en hel månad så det gäller att inte ha några färskvaror i den :) Familjen i Lipa hade ändå en lång lista på matvaror som de ville ha så May packade helt sonika ner apelsiner, sharon-frukt och en fryst skinka (storlek julskinka) i handbagaget. Sedan var det bara att hoppas på att ingen skulle bry sig så mycket i tullen. "Om de skulle opponera sig i tullen i Manila ger jag dem bara en femdollarsedel", sa May. "Det brukar räcka".