Bröllopsbilder

Höst i luften

Det verkar kanske konstigt, men trots att det fortfarande är över 30 grader varmt om dagarna så känner man att det är höst i luften även här. Höst betyder kortare dagar, solen går nu ner vid 7-snåret, varma vindar och torr luft. På kvällspromenaden vid Santa Ana River upptäckte jag också att en del löv har börjat falla. Kanske var det höstkänslan som gjorde att maken och jag ställde oss och bakade muffins när vi kom hem. Denna gång blev det med hallon och chocolate chips.

Labor Day

Idag har vi helgdag här i Amerikat. Labor Day firas kanske inte så hårt när det är den högsta arbetslösheten sedan 1930-talet, men många passar ändå på att hitta på något kul denna långhelg.

Igår eftermiddag åkte jag, Brandon och brorsorna till Old Towne (ja, det stavas så) Orange och gick på matfestival som anordnas varje Labor Day Weekend. Om ni undrar hur det ser ut i Old Towne Orange kan ni dra er Forrest Gump till minnes. Parken där Forrest sitter med sin chokladask är nämligen torget Orange Circle i Orange.

Hur som helst, på matfestivalen kan man äta mat från jordens alla hörn, eller i alla fall många av dem. Där fanns Irish Street, Australian Street, Italian Street, English, German, Dutch, Swiss, Japaneese, All American och Mexican Street. Det fanns också både Danish Street och Norweigan Street - och mitt emellan dem låg Polynesian Street. Alla matstånden drevs av någon kyrka eller annan förening och pengarna gick till välgörenhet. Grekisk-ortodoxa kyrkan drog in fett med dollar på sina delikatesser, men så var också deras grillspett väl värda sin kötid. Till dessert provade vi några danska äbelskiver som inte direkt smakade äpple, men var goda ändå.

På hemvägen var vi bara tvugna att titta till Angie och se hur mycket hon hade växt. Hon hade blivit större (nästan fyra kilo nu) så klart och klarade sig faktiskt från att kissa på golvet denna gång, trots att hon blev otroligt upphetsad över att vi kom.

Bröllop på Orange Hill

Sent i fredags eftermiddag var det dags för Chris och Laura att gifta sig. Bröllopet var litet med amerikanska mått mätt, ungefär 70-80 gäster, och hölls på en resaturang här i närheten som heter Orange Hill. Som namnet avslöjar ligger restaurangen högst upp på en kulle med utsikt över Orange County. Själva vigselakten hölls ute på terassen i den fortfarande brännande heta eftermiddagssolen och var väldigt personlig och intim. Brudparet hade valt att inte ha några religiösa inslag utan lät istället en sandceremoni symbolisera deras förening. Alla gäster hade innan de satte sig hällt grön och brun sand i två olika vaser och efter att ha avlagt sina äktenskapslöften hällde Laura och Chris samman sanden i en och samma vas.

Efter vigseln följde fotografering för brudparet och och coctails och snacks för gästerna. personligen läskade jag mig med en Mai Tai medan jag minglade med damerna från möhippan och njöt av den fantastiska utsikten. Säga vad man vill om smog och brandrök men vackra solnedgångar blir det i alla fall :)

Snart var det dags att sätta sig till bords varpå kvällens DJ/MC/toastmaster/brudtärna presenterade hela bröllopssällskapet - brudtärnor, best man och marskalkar spatserade in i middagssalen under applåder och visslingar. Sist men inte minst gjorde förstås brudparet storslagen entré! Innan maten serverades hölls alla tal, roligast var best man Aikis tal och mest rörande var brudgummens mors.

Maten var jättegod men Brandon hade lite otur med allergener denna gång. Bland aptitretarna undvek han vant räkorna friterade i kokos men råkade å andra sidan smaka på en liten sak med krabbfyllning :( Förrätten bestod av en variant på Waldorf-sallad så det gick också bort på grund av valnötterna. Som tur var serverades salladen med ett smaskigt bröd. Till huvudrätt fick man lax, oxfile - eller både och. Allt serverades nämligen på samma tallrik. Riktigt fiffigt faktiskt.

Så snart allas tallrikar var rensade var det dags för brudparets första dans! De inledde traditionellt med en stilla vals, men bytte till allas stora förtjusning snart både koreografi och musik och rev av ett nummer till Justin Timberlakes "Sexy Back". Efter detta bejublade framträdande var det dags för så kallad money dance, alla gäster som hade lust fick med en sedel av valfri valör i handen ställa sig i kö för att dansa med brud eller brudgum.

Dansen och drinkarna fortsatte några timmar till och utsikten blev bara vackrare och vackrare.

San Juan Capistrano

Igår eftermiddag blev det utflykt! Efter en produktiv förmiddag bestämde sig make för att åka till San Juan Capistrano och ta bilder tillsammans med sin fotografkompis Diana från Texas. Diana är en energisk kvinna i 60-årsåldern som har pensionerat sig och flyttat till Orange County ett tag för att ta hand om sitt barnbarn. När hon inte tar hand om den lilla så fotograferar hon, målar och går diverse konstkurser. Brandon frågade Diana var hon får all sin energi ifrån, varpå hon småleende förklarade att det underlättar att maken är kvar på ranchen och är tvungen att laga sin egen mat.

San Juan Capistrano ligger bara 45 minuters bilfärd från suburbia där vi håller hus, men för mig var det som att komma till Mexico, eller ja, åtminstone "Mexico för nybörjare". Hit kommer massor av turister för att besöka Mission San Juan Capistrano från 1776 och "Gamla stan" - Los Rios. Kyrkan var hade stängt när vi kom, men vi knatade runt i Los Rios och tittade på de gamla husen som folk fortfarande bor i. Brandon och Diana hade hur mycket som helst att fotografera däribland ett par strutsar och ett lamadjur på stadens minizoo.

När fotosessionen var slut och svetten lackade tog vi en sväng till det välmående Dana Point för att andas havsluft och få lite sand mellan tårna. Med tanke på utsikten kan jag förstå att villorna där ligger i 10-miljornersklassen (dollar alltså). Undrar hur många timmar jag måste undervisa för att ha råd med en sådan?

Första lektionen

Igår började jag som sagt mitt nya uppdrag i Svenska skolan i San Diego. En del "Svenska skolan" utomlands är till för barn med utlandsstaionerade föräldrar. Skolan följer svensk läroplan och är uppbyggd så att barnen ska vara smidigt när de kommer tillbaka till Sverige. Svenska skolan i San Diego är mer än intresseförening för barn och föräldrar med svensk anknytning. De flesta barnen har en svensk förälder, oftast mamma, och har bott större delen av sitt liv i USA eller i något annat land. Min kollegas barn är till exempel födda i Hongkong och flyttade till Kalifornien innan de nådde skolåldern. Syftet med skolan är framför allt att medverka till barnens svenska kulturarv och att ge dem muntlig träning i svenska. De skriver och läser också, men det muntliga är viktigast.

En eftermiddag i veckan ska jag träffa min klass som består av tretton killar och tjejer mellan sju och nio år. Den stora åldersskillnaden och de väldigt skiftande kunskaperna i svenska gör det inte lättjobbat precis, men det har man ju löst förut. Den äldsta är nästan tio år och har två svensktalande föräldrar medan den yngsta snart ska fylla sju och har en svensktalande pappa (som inte pratar så myckets svenska med honom).

Vi har undervisningen i Grace Lutheran Church and School och jag måste säga att jag har haft bättre klassrum till förfogande ;) Innanför ett par mörka tunga dörrar fanns ett ganska kalt seminarierum med en gammal kyrkbänk att sitta på under mellanmålsrasten. Nåväl, det var inte alltför varmt i alla fall och barnen verkade trivas ändå.

Det brinner

Nu börjar brandsäsongen. Så här i slutet av sommaren och början på hösten är det riktigt jävla torrt i markerna. Bergen och kullarna som var gröna när vi kom hit i maj är nu helt bruna. Igår när vi körde från Long Beach till Anaheim, kunde vi se hur det brann på en kulle långt långt bort. I mörkret såg vi glöden runt bergskanten i fjärran och bilen fylldes av röklukt.

Augusti och september är de hetaste och torraste månaderna på hela året, lägg varma vindar till det så förstår att den allra minsta lilla gnista kan leda till den ena terrängbranden efter den andra. Än så länge har det mest brunnit norr om Los Angeles så det är ingen fara för vår del, dessutom är det mest sten och asfalt där vi bor så brandrisken är liten just här.