Farligt eller inte

Att titta på de lokala nyheterna kan vara ganska skrämmande. Särskilt ABC visar bara olyckor, mord, bränder och andra hemskheter hela dagarna. Jag undrar i mitt stilla sinne om det är högre brottslighet här än hemma eller om man bara blir uppskrämd av TV. Vi bor ju just nu i den lugnaste villaförort man (jag) kan tänka sig (mig)men ändå öppnar man inte ytterdörren om man får oväntat besök (ingen idé för Gevalia att göra reklam här alltså)eller tar exakt samma promenadrunda varje dag, bara i fall att. Läste också på Facebook om hur en bekant till B och mig tränar kidnappningscenarier med sina barn. Undrar om det är jag som är naiv eller om det är kalifornierna som är väldigt skrajsna av sig?

Helgen

Helgen förlöpte riktigt lugnt här i Orange County. Lördagen ägnade the Cruzers mestadels åt att möblera om, vilket innebar att Bens och Brandons kontor bytte plats med varandra. Bens rum är lite större så nu får vi plats både för Brandons verkstad och ett skrivbord åt mig. Det har kanske känts lite väl slappt att sköta svenskundervisningen från sängen :)

Nu är jag nyligen hemkommen från San Diego efter några timmars svenskundervisning där. Barnen var något vildare idag än vad de var förra veckan men de pratade också mer svenska :) Innan hemfärden passade vi på att mumsa tacos (jag tog fish tacos förstås) i mysiga University Heights.

Drive-in, drive-up, drive-through

Här i Kalifornien är det många saker man kan göra utan att lämna bilen. Det finns drive up-bankomat, drive through-snabbmat, drive through-spritbutik (längre från Systembolaget kan man väl knappast komma), drive through-apotek och så förstås drive in-bio.

Igår kväll tyckte Brandon att det var dags att ta mig med till en drive in-bio. För sju dollar per skalle kunde man se både två och tre filmer om man orkade. Däremot var det strängeligen förbjudet att tända brasor eller grilla korv, om man nu hade tänkt göra det. Vi pyntade och rullade sedan in på själva bion som såg ut som en helt vanlig parkeringsplats bortset från att alla parkeringsrutor lutade för bästa möjliga sikt.

Efter att ha hittat en bra plats höjde vi mysfaktorn på pick-upens flak med kuddar och filt och gjorde ett besök i kiosken där vi köpte varm choklad och popcorn. Vi rattade in ljudet på bilradion och när filmen (en typisk sommar-B-skräckis) började var det svalt och skönt uppe på trucken.

Bröllopsbilder

Höst i luften

Det verkar kanske konstigt, men trots att det fortfarande är över 30 grader varmt om dagarna så känner man att det är höst i luften även här. Höst betyder kortare dagar, solen går nu ner vid 7-snåret, varma vindar och torr luft. På kvällspromenaden vid Santa Ana River upptäckte jag också att en del löv har börjat falla. Kanske var det höstkänslan som gjorde att maken och jag ställde oss och bakade muffins när vi kom hem. Denna gång blev det med hallon och chocolate chips.

Labor Day

Idag har vi helgdag här i Amerikat. Labor Day firas kanske inte så hårt när det är den högsta arbetslösheten sedan 1930-talet, men många passar ändå på att hitta på något kul denna långhelg.

Igår eftermiddag åkte jag, Brandon och brorsorna till Old Towne (ja, det stavas så) Orange och gick på matfestival som anordnas varje Labor Day Weekend. Om ni undrar hur det ser ut i Old Towne Orange kan ni dra er Forrest Gump till minnes. Parken där Forrest sitter med sin chokladask är nämligen torget Orange Circle i Orange.

Hur som helst, på matfestivalen kan man äta mat från jordens alla hörn, eller i alla fall många av dem. Där fanns Irish Street, Australian Street, Italian Street, English, German, Dutch, Swiss, Japaneese, All American och Mexican Street. Det fanns också både Danish Street och Norweigan Street - och mitt emellan dem låg Polynesian Street. Alla matstånden drevs av någon kyrka eller annan förening och pengarna gick till välgörenhet. Grekisk-ortodoxa kyrkan drog in fett med dollar på sina delikatesser, men så var också deras grillspett väl värda sin kötid. Till dessert provade vi några danska äbelskiver som inte direkt smakade äpple, men var goda ändå.

På hemvägen var vi bara tvugna att titta till Angie och se hur mycket hon hade växt. Hon hade blivit större (nästan fyra kilo nu) så klart och klarade sig faktiskt från att kissa på golvet denna gång, trots att hon blev otroligt upphetsad över att vi kom.

Bröllop på Orange Hill

Sent i fredags eftermiddag var det dags för Chris och Laura att gifta sig. Bröllopet var litet med amerikanska mått mätt, ungefär 70-80 gäster, och hölls på en resaturang här i närheten som heter Orange Hill. Som namnet avslöjar ligger restaurangen högst upp på en kulle med utsikt över Orange County. Själva vigselakten hölls ute på terassen i den fortfarande brännande heta eftermiddagssolen och var väldigt personlig och intim. Brudparet hade valt att inte ha några religiösa inslag utan lät istället en sandceremoni symbolisera deras förening. Alla gäster hade innan de satte sig hällt grön och brun sand i två olika vaser och efter att ha avlagt sina äktenskapslöften hällde Laura och Chris samman sanden i en och samma vas.

Efter vigseln följde fotografering för brudparet och och coctails och snacks för gästerna. personligen läskade jag mig med en Mai Tai medan jag minglade med damerna från möhippan och njöt av den fantastiska utsikten. Säga vad man vill om smog och brandrök men vackra solnedgångar blir det i alla fall :)

Snart var det dags att sätta sig till bords varpå kvällens DJ/MC/toastmaster/brudtärna presenterade hela bröllopssällskapet - brudtärnor, best man och marskalkar spatserade in i middagssalen under applåder och visslingar. Sist men inte minst gjorde förstås brudparet storslagen entré! Innan maten serverades hölls alla tal, roligast var best man Aikis tal och mest rörande var brudgummens mors.

Maten var jättegod men Brandon hade lite otur med allergener denna gång. Bland aptitretarna undvek han vant räkorna friterade i kokos men råkade å andra sidan smaka på en liten sak med krabbfyllning :( Förrätten bestod av en variant på Waldorf-sallad så det gick också bort på grund av valnötterna. Som tur var serverades salladen med ett smaskigt bröd. Till huvudrätt fick man lax, oxfile - eller både och. Allt serverades nämligen på samma tallrik. Riktigt fiffigt faktiskt.

Så snart allas tallrikar var rensade var det dags för brudparets första dans! De inledde traditionellt med en stilla vals, men bytte till allas stora förtjusning snart både koreografi och musik och rev av ett nummer till Justin Timberlakes "Sexy Back". Efter detta bejublade framträdande var det dags för så kallad money dance, alla gäster som hade lust fick med en sedel av valfri valör i handen ställa sig i kö för att dansa med brud eller brudgum.

Dansen och drinkarna fortsatte några timmar till och utsikten blev bara vackrare och vackrare.